torsdag 9 februari 2012

Blandad kompott

Idag har varit en ledig dag så även för Dalle så vi bestämde oss för att ta oss till Ikea för att byta en kruka, från en mindre till en större storlek. Jag var väldigt noga med att vi skulle komma ihåg att ta med oss kvittot. Halvvägs dit inser vi att det kan vara bra att ha med sig krukan också.

Vi tog oss vidare till Mio där jag köpte en jättefin vas för det presentkort som jag fick av Dalle i födelsedagspresent. Kan ta ett kort på den någon dag framöver kanske. Därefter tog vi oss vidare till ett annat ställe, men det tänker jag inte berätta nu. (Nej jag är inte gravid).

Idag har även varit en tuff dag, min kropp är trött och då får jag lyssna. Skulle tränat idag men avbokade passet för att låta min kropp vila.

Dalles mamma kom hem till oss efter jobbet för att hjälpa honom med redovisning av hans företag, eller vad det nu var. Något viktigt i alla fall. Dalle nämnde innan Katarina kom att han helt plötsligt blev jättesugen på negerbollar/chokladbollar, kalla det för det ni vill. Medan de är på kontoret och är duktiga, ställer jag mig i köket och trollar lite för att överraska. En del med havregryn och en del med pärlsocker, ni kan ju gissa vilken som är min favorit. Jajjemän, pärlsocker it is. Dalle är mer för havregryn och det gäller ju att vara snäll och göra lite av varje tänker jag. Uppskattat blev det och det var ju tur det! Haha.

Har precis skjutsat ner mannen min till filmstaden, han och en kollega ska se "Hamilton". Jag borde egentligen äta kvällsmacka kanske, men måste säga att de där bruna bollarna i kylen är väldigt läskande, väldigt få kvar... Men jag ska vara stark. Mackor, mackor, mackor!

onsdag 8 februari 2012

Ett gult brev på posten

Öppnar brevlådan när jag kommer hem från jobbet och vad ligger där i? Ett litet gult kuvert och tankarna startar, tackkort nej det kan det inte vara, inbjudan nej inte vad jag vet, vem är det ifrån?

Men så fort jag ser handstilen så ser jag att det är från min älskade Alexandra i Sidney! Avsändaren är "your secret lover down under", frimärket avslöjar ju en del. Det känns som att hon fyllt brevet med sand och det första jag gör när jag kommer in genom dörren är att försiktigt öppna brevet med en kniv. Ja, ni ser ju vad jag trodde var sand från Sidney.




Små ting som förgyller vardagen.
Tack finaste Alexandra, jag blev så glad.
Saknar dig.

tisdag 7 februari 2012

Present och fynd

I veckan var jag och Dalle och hälsade på Fina, Viktor och Noah och där fick jag också presenter, tack, tack, tack! Ni är så fina! Fick bl.a. en Body Butter med doft av kokosnöt. Luktar helt fantastiskt gott! Man vill smörja in, smörja in och smörja in igen.


För några dagar sedan var jag på stan med Sandra. Jag var inte ute efter att köpa något, utan mest strosade runt och kikade lite, men hittade äntligen ett skärp! Har länge letat efter ett tunnare svart skärp att ha i midjan när jag bär tunikor eller annat. Har jag inte något som markerar min midja ser det snarare ut som att jag är en liten boll som har korta ben som sticker fram nedtill. De flesta skärpen är ju tänkta att ha i linningen och därför är de så långa om man vill ha det runt midjan, blir ju dubbelvarv runt. Men som sagt, I found it, 59:- på Åhlens. Nöjd? Ja!

söndag 5 februari 2012

Allmänt yrvaken och glad

Det har väl inte undgått någon att det är iskallt ute, nej, jag trodde väl det.
Inatt sov jag med två täcken, ett singel och ett dubbeltäcke över båda sänghalvorna. Tillslut tyckte Dalle det var varmt och slängde över sin del till mig, så man kan säga att jag haft tre lager täcke på mig inatt och jag klagar minsann inte. Väldigt varmt och skönt.

För övrigt så är jag en glad Louise, för finaste kollegan Sabina ska upp till Stockholm idag och hon ringde till en Gina Tricotbutik i Stockholm som lagt undan ett par byxor. Dagen är räddad, hoppas bara att de är snygga på. Haha.

Sitter och värmer mina händer med en kopp kaffe och försöker få ögonen att vakna till liv, kniper ihop hårt och försöker sedan öppna dem så mycket jag kan, låter säkert konstigt och ser säkert väldigt roligt ut. Satt vid köksbordet och åt min frukost, funderade på vilken dag det var idag. Är dagarna lite hopblandade när man tror att det är onsdag? Ja, kanske lite då.

Dalle jobbar till klockan 18 idag, sedan bär det av till Fina, Viktor och busen Noah.
Ska försöka programmera in i min kropp att jag ska storhandla idag. Programmera in att det är roligt att skrapa fönsterrutor och att det är väldigt skönt med bitande kyla.
Det ska nog gå bra...

lördag 4 februari 2012

Ett varmt hjärta

När jag kom till jobbet igår så väntade en jättevacker stor tulpanbukett på mig från mina fina föräldrar. Dagen på jobbet kan ju inte starta bättre! (Tack, tack, tack) Jag kom tidigare till stan för att jag bl.a. fick ett presentkort på Gina Tricot från Dalle och det ville jag minsann spendera så fort som möjligt. Jag är ivrig till tusen, för nu skulle jag äntligen få köpa de där färgglada jeansen! Jag tar mig snabbt till Gina och tittar igenom storlekarna och inser att min storlek är slut, även slut på lager ifall man skulle beställt från internet. Mitt hjärta brister och jag sörjer. Nä, okej, inte så farligt att det brister men jag blev så besviken. Men jag har fortfarande kvar hoppet för kanske, kanske, kanske att min kollega ska upp till Stockholm på söndag och då sa hon att hon i så fall kunde kolla om butikerna där uppe hade kvar den storleken. Så jag håller mina tummar att det blir bestämt att hon ska åka dit, för då är chansen större att det kanske kan finnas ett par som bara väntar på att få bli mina. Och är det inte så så har jag inga problem direkt med att hitta plagg i den butiken, de gör så mycket fint.

Dagen på jobbet igår var en lugn dag med mycket skratt. Det var inte så jättemycket folk som ville ta sig ut i kylan och jag förstår dem. -16 grader, kylan biter hårt i huden och det gör ont så fort man sticker ut näsan. Bästa kunden för dagen var Fina som kom in för att köpa lite örhängen och med sig hade hon den fantastiskt fina lille Noah. Jag tar mig sedan hem med bussen och när jag kliver in genom dörren får jag reda på att jag fått ett till blombud. Jag blir alldeles varm i hjärtat och nyfiken till tusen, vem kan ha skickat blommor till mig? Jo, Anna-Clara och David! Jag kan bara säga tack, tack och tack finaste ni!

Ett litet grattiskort hade kommit i brevlådan, från Dalles mormor och morfar som gör mig glad och sedan ett stort A4akuvert. Vem kan ha skickat detta? (Ja, ni ser ju hur lätt jag blir nyfiken). Då är det en teckning till mig och Dalle som min älskade brorson Emil ritat, samt ett litet papperspussel som han klippt till. En liten lapp följde med i kuvertet med en grattishälsning från Richard, Malin, Emil och Isak. Mitt hjärta smälter.

Efter en liten stund av nedvarvning från jobb tar jag och Dalle oss ner till Mäster Gudmunds källare och beställer varsin plankstek, himmelskt gott. Problemet när man kommer till restaurang är ju att man är så fruktansvärt hungrig och när man väl får in maten så försvinner maten i ett nafs, man blir ju totalt bänkad. Vi tog oss vidare till affären och köpte lite grejer vi behövde och sedan lite godis, körde hem och satte oss i soffan under ett varmt täcke. Klockan 21:30 märker jag hur mina ögon får svårt att hålla sig uppe och jag inser att trots att klockan inte är så mycket så är det dags för sängen. Lägger mig för att sova och somnar på studs.

Jag hade med andra ord en bra födelsedag.
Känner mig oerhört tacksam och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Så tack, alla ni som grattade mig på min födelsedag, ni är guld!






fredag 3 februari 2012

Den misslyckade sovande-räv-metoden

Vaknar mitt i natten och känner att hela nacken är spänd och öm. Jag brukar alltid kika vad klockan är när jag vaknar, en vana jag har. Jag ligger i mörkret och tänker att jag ska strunta i vad klockan är och helt enkelt somna om men jag vänder mig ändå om för att kika på min väckarklocka. Jag tänker, "Käre Gud, låt den vara mer än 04:00." Trycker på lysknappen och den visar 02:53 varpå jag känner "skojar du med mig, ska jag sova i åtminstone fyra timmar till?" Jag vänder mig om och somnar tillslut om.

Vaknar av Dalles väckarklocka och det känns skönt, morgonen närmar sig. Samtidigt frågar jag mig, vilken tid ställde han telefonen på egentligen? Jag väntar en stund innan jag ännu en gång kikar på klockan och den visar 05:32. Jag rör mig så lite jag kan och rastlösheten växer. Ligger och väntar spänt på att Dalle ska ta sig ur sängen, eller kommer jag få frukost på sängen? Jag hör hur det blåser ute och blåsten tar tag i brevlådornas luckor som öppnas och det rasslar till som om de vore dominobrickor. Ögonen ömmar och jag försöker somna om utan kudde. Försöker låta som att jag sover och efter andra alarmet stiger Dalle upp, äntligen! Så fort han stängt dörren om sovrummet startar jag min mobil för att surfa runt lite. Hör kaffebryggaren starta och någon som tassar runt i lägenheten. Efter inte så lång väntan öppnas sovrumsdörren och istället för sång möts jag av "Hoho, finns det några snälla barn här?". Kaffe och smörgås på sängen med tända ljus, kan man begära mer? Svaret är nej.

Får veta vid frukosten att jag är väldigt dålig på att låtsassova och att Dalle legat och väntat på att jag ska somna om, hur svårt ska det vara? Haha. Jag tyckte jag hade försökt jätteduktigt men jag behöver helt enkelt bli bättre på rävsovandet.

Sitter nu och myser med lite kaffe, tycker synd om Dalle som cyklar till jobbet, hela himlen är nämligen helt vit av snöflingor som rasar ner från skyn. Idag ska det bli kallare än vad det var igår. Händerna blir röda trots att man använder vantar. Det blir helt enkelt långkallingar, tjock övertröja, tjockaste halsduken virad i flera varv och mössa nerdragen så långt som möjligt innan man ska våga ta sig ut i kylan, men det är inte förrän om några timmar. Tittar ännu en gång mot vardagsrummet och ut genom fönsterna, himlen har färgats gräddigt rosa, solen börjar vakna, god morgon!

torsdag 2 februari 2012

Som ett barn dagen innan julafton


I morgon är det födelsedag och jag är som ett barn dagen innan julafton. Jag kan inte komma på senaste gången jag kände så? Haha, det känns väldigt roligt och lustigt i alla fall. Samtidigt kan jag i andra stunden känna, vadå, jag blir bara en dag äldre än innan. Jag är precis som min kära moder, nyfiken till tusen och förväntansfull. Det värsta är när man triggar igång mig, jag lovar er, det är troligtvis det roligaste Dalle vet, att njuta av att göra mig nyfiken.

Tränade helt själv igår då min träningskumpan inte kunde, känner mig stolt, märks det? Haha. Så fort man kommit in i duschen här hemma så vill man nästan cykla tillbaka och ta sig igenom ett pass till. Det är en skön känsla, hoppas bara att det fortsätter så.

Tog mig ut på en promenad tidigare idag och man kan sammanfatta det hela med att det blåser väldigt kallt. Snoret rinner och man snörvlar men när solen skiner, då kan man ju inte vara annat än glad! Vättern är härligt blå och man kan se vita vågor dansa runt på vattnet. Solen skiner och lite snö föll från himlen, såg ut som glitter när man tittade mot solskenet. När man kommer innanför dörren ser man ut som en påskkärring om kinderna och det bränner om benen trots att man haft långkallingar under.

Mer på schemat idag:
Ta mig ner till stan om ett par timmar, innan dess?
Gotta ner mig under en filt i soffan med en varm kaffe och en bulle.
Väldigt bra plan tycker jag...