torsdag 22 mars 2012

Precis som en ledig dag ska vara

Jag är precis som min kära mor. Sätt mig i solen tillsammans med något att dricka och lämna mig där för några timmar. När du kommer tillbaka ska du se att du hittar mig på samma ställe. Kanske någon meter åt höger eller vänster beroende på hur solen rört sig. Jag har däremot inte liknande pigment som min mamma. Hon blir pepparkaka och jag är lycklig om jag blir brun till sensommaren. Det finns tre saker man kan göra för att jag ska slappna av fullt ut. Antingen sätter du mig i solen, kliar mig i håret eller så masserar du mig. Det är som att trycka på en inre offknapp som jag i vanliga fall har svårt att nå.

När jag var yngre hade jag och en av mina bästa vänner Alexandra som någon outtalad tävling om vem som kunde bli brunast. Jag förlorade, varje år. Vet en sommar då jag faktiskt blev riktigt brun, nästan för brun. Kan det vara sant, ja faktiskt. Men sommaren där efter fick jag också min dom. Jag hade lyckats få min hud att bli känslig för solen. Gissa om jag var ledsen. I min lilla tonårsvärld var det en av de värsta saker som kunde hända. Vet hur jag en gång satt i ett tält på Nyhem under ungdomshelgen och storgrät. Alla andra sprang runt och hade vattenkrig medan jag fick gå undan då jag redan hade känt av hur det började klia på huden.

Idag är jag väldigt glad över att det verkar ha gått över. Jag vågar fortfarande inte riktigt tro på det men jag är numera duktig på att smörja in mig. Inte med flera år gammal solskyddsfaktor som egentligen har samma effekt som en hudlotion, utan en uppdaterad. 


Spinningen som skulle bli av ikväll har blivit utbytt mot en långpromenad och det tackar jag inte nej till. Får se om det blir några bilder tagna.

Men just nu sitter jag och njuter av en kaffe och äter en lussekatt. En lussekatt? Jajjemän, det finns kvar i frysen och det är ju synd att slänga tänker jag. Sedan om de blir gamla efter ett tag, det vet jag inte men de smakar gott och skulle det vara så, så är det bara att tänka att lite skit rensar magen. Det är samma med julstjärnan som min mamma och pappa kom med senast de var här. Varför slänga när den fortfarande är grön? Nej, här slänger jag inte i onödan om det inte ser helt totalt utdött ut. Försöker ha lite tålamod och tänker att så länge det är grönt och inte brunt så kan ju ett mirakel ske.

Efter lite tålamod med en gerbera har jag till min glädje sett att jag kanske inte är helt värdelös med blommor. Jag sätter mitt hopp till att den ska hinna växa till sig och blomma ut innan den vissnar.


Hoppas ni har en lika skön dag och att ni har lika soligt och varmt som här.

Lugnet före spinningen

Gick och la mig med spända axlar och nacke igår, ni vet mig, spännis nummer ett.

Tog mig en dusch precis när jag vaknat för att försöka väcka musklerna till liv och mjuka upp. Jag smyger tyst runt i lägenheten och plockar ihop jacka och mössa innan jag öppnar dörren och går ut i det fina vädret. Dalle ligger nämligen och sover då han jobbat sent.

Så nu sitter jag här vid mitt favoritställe. Vättern ligger ovanligt stilla, fåglarna kvittrar och jag är inte den enda som passar på att njuta av det lugn som råder en morgon som denna. Bredvid mig lägger en man i sin kajak och paddlar ut.

Idag blir en lugn dag, men ikväll ska jag sätta mig på cykeln och spinna loss. Tagga tagga tagga!

onsdag 21 mars 2012

Älskade solsken

Solen skiner ännu en dag och det bästa av allt är att jag är ledig. Så när jag inte bakar bröd eller gör någonting annat, så vet ni var ni hittar mig, på balkongen och njuter av solen. Gäller ju att passa på att få lite fräknar i ansiktet, få lite färg så man inte alltid är blekfis nummer 1. Samtidigt verkar det bli ännu bättre väder i morgon så jag bosätter mig nog på balkongen då också.

lördag 17 mars 2012

Att göra något långsamt

Att göra något långsamt är något som jag både är bra och dålig på beroende på situation och aktivitet. Jag är många gånger noggrann och gör saker utförligt, jag tar mig tid och gör det ordentligt. Men det finns många tillfällen då jag helt enkelt gör tvärt om.

På vägen till jobbet igår så gick jag som vanligt längs Vättern. Det är vackert väder och solen skiner. Vågorna ligger stilla och diset svävar över vattnet och fyller den blå himlen. Jag kommer på mig själv att jag går fort, varför gör jag det? Jag har ju inte alls bråttom. Jag saktar ner farten och säger till mig själv gå långsamt. Samtidigt som jag går så tittar jag ut över Vättern och tänker snabbt tanken att det är vackert men reflekterar inte så mycket mer över det. Kort därefter kommer jag på mig själv att jag ökat takten igen. Jag saktar ner och tänker på nytt gå långsamt, du har ju inte bråttom. Åter igen sveper tanken förbi mig, vad vackert det är, stilla och fridfullt. Jag stannar upp och går fram till gräset som möts av stora stenblock som i sin tur möter det kalla vattnet som sköljer över stenarna. För tro mig, det är inte förrän på sensommaren som en vanligt funtad människa tar sig ett dopp i detta vatten. Jag njuter av utsikten en stund, tar ett extra djupt andetag och suger in känslan, det är skönt. Efter en stund vänder jag mig om för att fortsätta gå mot stan och självklart kommer jag på mig själv att jag ännu en gång går fort. Jag känner mig inte jagad av tid men det är så min kropp fungerar, full fart.

Jag tror att många kan känna igen sig. Jag har tidigare fått råd om att göra saker extra långsamt, att ta tid på mig. Tror att det är något som många skulle må bra av. Att t.ex. hoppa av en hållplats tidigare när du åker buss och gå den sista biten, gå gärna sakta. Att göra allt dubbelt så långsamt. Att inte göra flera saker samtidigt. När du borstar tänderna så borstar du tänderna och gör inget annat. Du går inte runt och pillar med annat samtidigt, du ska helt enkelt stå vid handfatet och bara borsta tänderna. Du behöver inte laga mat och diska samtidigt, gör en sak i taget.

När du duschar, känn efter hur det känns när det varma vattnet möter din hy. När du smörjer in din hud efter att ha duschat eller badat, gör det långsamt och känn efter hur det känns. Är det kallt, varmt, mjukt eller är det kanske strävt? Gör det inte bara för att det ska göras, utan ta dig tid och känn efter hur det känns. Tugga maten långsamt och tänk på hur det smakar och hur det känns i munnen, njut av smaken och doften. Njut av din vackra omgivning, uppmärksamma alla färger som finns runt omkring dig. Känn hur vinden omfamnar dig när du är ute, blunda och låt solens strålar värma dig.

Det finns så mycket vi gör efter rutin. Jag tycker det är viktigt med rutiner, men jag tror många skulle må bra av att känna efter mer, självklart även mig medräknad. Att helt enkelt stanna upp och stänga av autopiloten för en liten stund. Så idag har jag tagit en väns råd, att ta tid till mig själv. Att göra allting långsamt och känna efter. Övning ger färdighet har jag hört.





Och eftersom jag tror att det knappt finns någon som är snygg med ansiktsmask så bjussar jag på denna bild.

fredag 16 mars 2012

Disktips

För att flika in med ett tips...
Dalle är kanske inte den bästa på att diska sina matlådor och att glömma dem på jobbet är något som sker då och då. När man öppnar dessa kan man inte påstå att det doftar blommor och nybakade bullar. Men han har hittat en lösning på detta problem.

På med snorkeln och kör så det ryker, oerhört hett.

Gräsänka och fredagsmys

Solsken har det varit och det tackar jag aldrig nej till. Molnigt och disigt idag men jag håller tummarna för att det ska spricka upp. Gräsänka över en natt, Dalle är iväg på äventyr mot Malmö, Årets bild.



Ikväll blir det till att umgås med fina Sandra. Förr var Sandra den person som för det mesta stod bakom kameran medan jag fick bli fotooffer, linslus everywhere. Ni ska bara veta hur mycket foton och filmer det finns, hua. Men några bilder har jag på oss tillsammans och de är guld värda. Allt från den tid då man inte tittade in i kameran, eller när man var lite småknäpp och från den tid då man vuxit upp, men bara en smula.