måndag 3 september 2012

Något randigt

Början på något randigt. Tillslut ska det bli en mössa är tanken.

fredag 31 augusti 2012

Varm i hjärtat

Dalle kommer hem från jobbet och har något i handen. Jag blir helt varm inombords, från fingertopparna ända ner till tårna. Där står han med en bukett blommor, allt för att han tyckt att jag varit duktig. "Det kändes som att lämna en ledsen hund hemma när jag gick till jobbet." sa han i telefonen tidigare under dagen. Och så var det nog, ville inte riktigt släppa iväg honom för att jag var rädd över tandutdragningen. Jag har helt enkelt en väldigt fin skatt till man.


torsdag 30 augusti 2012

Hej då tanden

Vaknar på morgonen och vet att det är dagen då en av visdomständerna ska ut. Minnet av en mindre lyckad tandutdragning när jag var liten gör mig rädd. Känner att jag är orolig men försöker tänka att det kommer gå bra. Nervöskissar minst tre gånger innan jag kör mot Bankeryd. Väl framme så tar det en stund innan jag ropas upp. Möts av tandhygienisten som jag hade senast och hon ler varmt emot mig. Hon vet om att jag är rädd och när hon frågar hur det känns så rinner tårarna. Jag ber om förlåtelse men förklarar att jag har obehagliga upplevelser av flera tidigare tandläkarbesök och att jag helt enkelt är väldigt rädd. Hon är otroligt professionell och berättar hur det går till. Lägger bedövningssalva mot huden och tar därefter sprutorna. Jag vägrar titta på sprutan men vill väldigt gärna veta när hon ska sticka. Jag känner mig som en femåring bara av att ta blodprov så efter första sprutan känner jag hur kroppen reagerar på hur spänd jag är. Armarna och händerna domnar. Känner hur de spänner sig och musklerna drar ihop sig. Tandhygienisten väntar in tills det släppt och tar därefter andra sprutan som knappt känns.

När allt är bedövat kommer tandläkaren in i rummet och vi pratar lite. Jag blundar genom hela proceduren och blir livrädd när det knastrar i munnen och när jag känner hur hon tar spjärn. Spänner hela kroppen och andningen ökar. Under tiden har jag tandhygienisten som håller sin hand över mina, lugnt och tryggt.

Fort gick det och det är jag så otroligt glad för. Jag andas ut och blir tillsagd att ligga kvar en stund och senare höjs stolen upp i sittandes. Känner hur det börjar snurra men efter ett tag har det stabiliserats. När jag kom dit berättade jag att jag börjat känna av en av mina andra visdomständer och efter utdragningen så tar de foton på den. De föreslår att boka in tid för borttagning av denna tand också. Jag svarar att jag helst vill komma hem och känna på hur det känns när bedövningen släpper och hur det går.

När jag går ut därifrån startar jag mobilen och ser att Dalle försökt ringa mig. Precis när jag ska skriva ett SMS och fråga om han är upptagen så ringer han. Jag berättar hur det gått medan jag promenerar mot bilen. När jag kommer till parkeringen ser jag en vit liten lapp på fönsterrutan och någon sekund efter står Dalle bakom mig. Jag måste då ha den bäste som finns. Han var i närheten och ville se hur det hade gått, lämnade lappen ifall han inte hann träffa mig men väntade ytterligare en liten stund för att tillslut se mig traskandes mot bilen.

 

Än så länge ömmar det lite bara. Kan tänka mig att jag kommer ringa det där samtalet till tandvården om någon vecka och boka in en tid för den andra tandrackaren. Förvånar mig inte om jag är rädd då också men har man obehagliga minnen så har man. Sådant sitter i men är förhoppningsvis inte lika rädd. Det gäller att fightas mot rädslan. Vi får väl se hur det blir med det helt enkelt.

Jag är otroligt tacksam att det gick snabbt och för att jag blev bemött på ett så fint sätt.
Pjew...

tisdag 28 augusti 2012

Uppe med tuppen

Dalles klocka ringer och jag frågar vad klockan är. Halv sex svarar han trött och somnar om. Där ligger jag, klarvaken. Känner mig utvilad men ligger kvar en stund ifall jag skulle somna om, börjar ju inte jobbet förrän klockan ett så att somna om skulle ju inte vara helt fel. När klockan är kvart över sex orkar jag inte ligga kvar längre så jag tar på mig min OnePiece och kurar ner mig i soffan och tar lite bilder på soluppgången.


Det plingar till i telefonen på morgonen och jag möts av detta meddelande. I övermorgon ska den där tanden ut samtidigt som jag nu inte har ont av den. Vi får helt enkelt se vad tandläkaren säger. Nervös? Nej, nej, inte alls... ehe.

söndag 26 augusti 2012

Träna med Paolo Roberto

Jag och Paolo hänger med varandra ibland. Dalle köpte hem denna bok, "träna en kvart om dagen med Paolo Roberto". Vi hänger inte med varandra varje dag men ibland när jag inte vill ut och springa eller när det inte riktigt finns tid/ork till att ta sig ner till stan på Friskis, då öppnar jag denna bok för lite inspiration.



Han har utformat olika hemträningsprogram som man kan följa i olika svårighetsgrader. Förklarar varje träningsdel med text och tydliga bilder i början av boken för att sedan visa tips på olika träningskvartar i slutet. Jag har inte följt någon av dem från början till slut än, finns många moment att lära först men jag blir ändå inspirerad.

Jag gillar Paolo, älskar hans attityd. Han är rak, står för vad han säger och viker inte undan för något. Han är sig själv fullt ut och ursäktar sig inte för vad han tycker, han vet helt enkelt vem han är. Gilla eller inte, men jag säger gilla.

lördag 25 augusti 2012

Vit rosett

"Åh, har du virkat en grön bajskorv?" frågar Dalle mig. Jag skrattar förvånat av hans fråga och svarar besviket "Nej det har jag inte och den är faktiskt blå. Jag tänkte försöka virka en liten val.". Dalle skrattar och förstår inte alls hur jag tänkt och jag kan inte göra annat än att skratta med honom. Jag erkänner, det är kanske inte det vackraste som skapats på denna jord men jag envisades med att fortsätta bara för att inte ge upp. En blå liten korv med vitt garn på toppen som skulle representera vatten som sprutade upp. Den saknar än så länge ögon och fenor men med tanke på Dalles kommentar så vet jag inte om det är värt att fortsätta. Jag låter er fantasi flöda istället för att lägga upp en bild på denna mindre fagra och halvfärdiga skapelse.

Jag ska nog hålla mig till att följa mönster ett bra tag till. Så ja, även detta mönster är taget från www.mestvirkat.blogspot.se och så här blev resultatet.

fredag 24 augusti 2012

Att lura sig själv

Det är minsann inte svårt att fylla hand efter hand med dessa goingar. Jag gör ett försök till att stänga igen påsen med ett clips för att sedan lägga tillbaka den där vi brukar ha godiset. Tänker att om jag stänger igen den och lägger tillbaka den så är chansen större att jag inte nallar lika mycket. Visst gör det skillnad men det tar en stund innan jag sätter på det där clipset. Dessa små är ju en aningen beroendeframkallande. Självbehärskning, det är min grej det. Eller? Men ibland lyckas jag faktiskt. :)