Ett tickande litet hjärta, en liten, liten människa. Du busar med mig. Du är en livlig liten bebis som gillar att sparka och snurra runt. Jag har precis börjat känna av när du hickar och även fast vi inte träffats än så älskar jag dig över allt annat. Du är beräknad till den 21:e augusti men vi får se när du vill säga hej till världen. Vi längtar efter dig och kan knappt bärga oss tills du finns hos oss, i vår famn.
Det har inte hänt så mycket på bloggen det senaste som ni kanske märkt. Det finns som ni nu förstår en anledning till det. Jag har väl inte mått helt hundra alla dagar och fokus har varit på annat håll. Men nu så kände jag att jag ville dela med mig av det bästa som hänt oss. Dela med mig av vad som faktiskt händer i vardagen.
Jag mår väldigt mycket bättre nu än vad jag tidigare gjort. För att nämna det där om illamående. När jag tidigare hört människor berätta om morgonillamående så har jag tagit det lite med en klackspark. Så farligt kan det ju inte vara. Men oj så överraskad jag blev. Morgonillamående? Varför morgonillamående när man kan må illa hela dagar? Jag kan säga att det inte är en hit att må illa som mest under juletider när alla runt omkring gladeligen äter i mängder av alla dess rätter. Hua...
Men som sagt, jag mår bra. Det händer mycket med kroppen och det är inte konstigt att man mår illa då och då, har ont lite överallt och att man blir trött men jag har absolut inga större krämpor. Allting för vår älskade lilla bebis och idag kliver vi in i graviditetsvecka 28. Så, nu vet ni.
torsdag 23 maj 2013
Välkommen till världen
Igår kväll blev jag åter igen faster, en liten flicka bestämde sig för att säga hej till världen.
Så välkommen du söta lilla tjej. Det var ju tur att du bestämde dig för att säga hej igår, så du inte kom idag på din mammas födelsedag. Det är ju så mycket roligare att ha sin egna dag.
Du är efterlängtad och vi längtar tills vi får säga hej!
Grattis igen, Richard och Malin. Och ytterligare ett grattis till dig Malin på din födelsedag!
Så välkommen du söta lilla tjej. Det var ju tur att du bestämde dig för att säga hej igår, så du inte kom idag på din mammas födelsedag. Det är ju så mycket roligare att ha sin egna dag.
Du är efterlängtad och vi längtar tills vi får säga hej!
Grattis igen, Richard och Malin. Och ytterligare ett grattis till dig Malin på din födelsedag!
torsdag 16 maj 2013
Ändrade planer
Idag var tanken att träffa Sandra och bebis men när det blir lite missförstånd om tiden så fick det helt enkelt bli en annan dag. Vad ska man då göra?
Ja, man kan ju alltid virka. Man kan tvätta lite kläder, diska, sola mellan varven och vattna blommorna. Sedan kan man även äta lite dumlekolor, ja det kan man.
Blir alltid lika glad när mina orkidéer vill blomma. Som tack för att de lyser upp med sina vackra färger fick de det sista av växtnäringen som för övrigt luktar helt fantastiskt äckligt.
Ikväll blir det till att träffa vänner, trevligt värre. Ja, men en lugn dag helt enkelt.
Ja, man kan ju alltid virka. Man kan tvätta lite kläder, diska, sola mellan varven och vattna blommorna. Sedan kan man även äta lite dumlekolor, ja det kan man.
Blir alltid lika glad när mina orkidéer vill blomma. Som tack för att de lyser upp med sina vackra färger fick de det sista av växtnäringen som för övrigt luktar helt fantastiskt äckligt.
Ikväll blir det till att träffa vänner, trevligt värre. Ja, men en lugn dag helt enkelt.
onsdag 15 maj 2013
Bröllop och hurra, hurra!
Bröllop, födelsedagar och det blomstrar.
Ledig dag idag. Kroppen är trött, eller så där slö ni vet. Orkar inte riktigt ta tag i något särskilt och vill inte heller bara sitta och slöa. Men har röjt undan en liten del här hemma i alla fall och lyckats få mig själv till att slänga ihop en lunch så har fått lite gjort. Varit ute en sväng i det fina vädret, gick ner till kanothuset här i närheten. Härlig blåst, en hängbjörk som rasslade medan jag stod vid sjökanten blundandes och njöt.
Dallemannen har minsann fyllt år. Likaså min syster och min pappa. Mycket födelsedagar blir det i maj månad. Svåraste året att hitta present till Dalle dock. Fick bli en dag på stan med lunch och shopping efter ett par shorts till honom, för det skulle jag inte kunna köpa själv.
Hoppas ni kan leva med att det inte är så mycket uppdateringar här. Det bara är så just nu känns det som. Men jag har inte slutat i alla fall! Så håll till godo.
Ledig dag idag. Kroppen är trött, eller så där slö ni vet. Orkar inte riktigt ta tag i något särskilt och vill inte heller bara sitta och slöa. Men har röjt undan en liten del här hemma i alla fall och lyckats få mig själv till att slänga ihop en lunch så har fått lite gjort. Varit ute en sväng i det fina vädret, gick ner till kanothuset här i närheten. Härlig blåst, en hängbjörk som rasslade medan jag stod vid sjökanten blundandes och njöt.
Dallemannen har minsann fyllt år. Likaså min syster och min pappa. Mycket födelsedagar blir det i maj månad. Svåraste året att hitta present till Dalle dock. Fick bli en dag på stan med lunch och shopping efter ett par shorts till honom, för det skulle jag inte kunna köpa själv.
Hoppas ni kan leva med att det inte är så mycket uppdateringar här. Det bara är så just nu känns det som. Men jag har inte slutat i alla fall! Så håll till godo.
torsdag 9 maj 2013
söndag 5 maj 2013
Turbulent morgon
Dagen startar tidigt. Står framför garderoberna i sovrummet när jag hör hur något surrar. Dörren som vetter ut till balkongen är öppen på glänt i sovrummet. Jag fryser till av rädsla. Dalle noterar ljudet och säger att det nog är en humla som försöker ta sig in. Jag tittar på den öppna springan som ökar och minskar i storlek allt eftersom vinden tar tag i dörren. Dalle ligger i sängen och surfar på mobilen helt opåverkad av detta ljud. Jag står fortfarande kvar på samma ställe och stirrar på dörrglipan mellan varven. Jag är helt säker på att den ska hitta in. Det är ju självklart att du ska klämma in dig mellan den lilla springan, bara för att. Du har hela världen att surra runt i, kom inte in hit, tänker jag. När jag sedan tittar ut mot vardagsrummet som är åt det helt motsatta hållet inser jag att det inte alls varit någon humla som försökt ta sig in. Det är istället en stor geting som lirkat sig in och som flyger runt i vardagsrummet. Snabbt som bara den berättar jag med rädsla i rösten att det är en stor geting som flyger i vardagsrummet. "Ja, men slå till den med en tidning bara" svarar Dalle lugnt. Lite som en underton av "Louise, kom igen nu. Det är inte så farligt." Jag svarar att jag inte alls tänker ta den och att han minsann får döda den.
När han väl klivit ur sängen och gått mot vardagsrummet reagerade han faktiskt på att den var stor (så tro inte att jag överdriver, det gör jag aldrig i sådana här situationer, ehe...), troligtvis en drottning som var på vift. Jag gömmer mig bakom glasdörren som delar av vardagsrummet och hallen. Dalle slår en sving med tidningen och den försvinner spårlöst. Vi tassar försiktigt runt i rummet för att hitta den. Är den på vår svarta matta eller har den hamnat mellan någon springa bland soffkuddarna? Ligger den och lurar för att ge igen? Det är jag helt säker på. Efter att ha skakat på varenda kudde ser jag hur den ligger bakom soffan. Jag ber Dalle titta på om den är död. Han blåser mot den och den vaknar till liv. Nu måste den ändå vara arg och hämndlysten tänker jag. Jag skyndar mig ut från vardagsrummet och stänger glasdörren medan jag tittar hur Dalle för en sista gång slår till den. Död.
Som ni förstår så har vi haft en väldigt turbulent morgon. Eller, ja. Ska vi vara ärliga så är det väl jag som haft en turbulent morgon. Det där surret gör alltid att jag stelnar till, även om jag blivit mycket bättre på att hantera rädslan. Bättre på att hantera rädslan, tänker ni. Hur betedde du dig inte tidigare då? Det ska jag berätta. Jag sprang runt som en rädd liten flicka och skrek i högsta registret.
När jag och Dalle var på vår bröllopsresa fick jag mig en stor dos av terapi eftersom det fanns getingar mest överallt. Kan ni tro, att jag fann mig i det och bara viftade runt med handen lite nonchalant? Nej, jag förstår om ni inte tror mig men det är sant. Det tog en liten stund innan jag kom till det stadiet bara. Någon gång i framtiden ska jag vara hur cool och lugn som helst när surret infinner sig. Men än så länge tror jag fortfarande att de ställer in autopilotprogrammet dags-att-terrorisera-Louise-programmet när de ser mig. Ja, jag är bombsäker.
När han väl klivit ur sängen och gått mot vardagsrummet reagerade han faktiskt på att den var stor (så tro inte att jag överdriver, det gör jag aldrig i sådana här situationer, ehe...), troligtvis en drottning som var på vift. Jag gömmer mig bakom glasdörren som delar av vardagsrummet och hallen. Dalle slår en sving med tidningen och den försvinner spårlöst. Vi tassar försiktigt runt i rummet för att hitta den. Är den på vår svarta matta eller har den hamnat mellan någon springa bland soffkuddarna? Ligger den och lurar för att ge igen? Det är jag helt säker på. Efter att ha skakat på varenda kudde ser jag hur den ligger bakom soffan. Jag ber Dalle titta på om den är död. Han blåser mot den och den vaknar till liv. Nu måste den ändå vara arg och hämndlysten tänker jag. Jag skyndar mig ut från vardagsrummet och stänger glasdörren medan jag tittar hur Dalle för en sista gång slår till den. Död.
Som ni förstår så har vi haft en väldigt turbulent morgon. Eller, ja. Ska vi vara ärliga så är det väl jag som haft en turbulent morgon. Det där surret gör alltid att jag stelnar till, även om jag blivit mycket bättre på att hantera rädslan. Bättre på att hantera rädslan, tänker ni. Hur betedde du dig inte tidigare då? Det ska jag berätta. Jag sprang runt som en rädd liten flicka och skrek i högsta registret.
När jag och Dalle var på vår bröllopsresa fick jag mig en stor dos av terapi eftersom det fanns getingar mest överallt. Kan ni tro, att jag fann mig i det och bara viftade runt med handen lite nonchalant? Nej, jag förstår om ni inte tror mig men det är sant. Det tog en liten stund innan jag kom till det stadiet bara. Någon gång i framtiden ska jag vara hur cool och lugn som helst när surret infinner sig. Men än så länge tror jag fortfarande att de ställer in autopilotprogrammet dags-att-terrorisera-Louise-programmet när de ser mig. Ja, jag är bombsäker.
onsdag 1 maj 2013
Älskade maj
Välkommen maj månad!
Som jag har längtat efter vårmånaderna. April är väl egentligen en vårmånad det också, men det har väl kanske inte riktigt känts som så när våren fick för sig att komma lite sent.
Än så länge har vi vaknat och tagit oss en sväng till svärföräldrarna för lite fika och för att träffa svågern Filip som är på en snabbvisit över någon dag här i Jönköping. Idag är det minsann tryck i stan, poliser överallt och ingenstans. Idag är det tryck på demonstrationsfronten helt enkelt.
Idag blir det även en tripp till Forserum för att träffa finaste Viktor, Fina och lille N. Umgänge och grillning står på schemat, kan det bli en bättre dag när vi även har detta fina väder? Jag tror minsann inte det. På väg hem från stan ser vi flera segelbåtar ute på Vättern, så mysigt!
Igår kväll umgicks vi med vänner i Bankeryd. God mat och fint umgänge. Gick dit en brasa skulle tändas, lyssnade på lite sång men eftersom vi tyckte att det var så kallt så gick vi tillbaka innan brasan ens var tänd. Härligare att sitta i värmen med en kopp te och goda kakor.
En liten uppdatering i alla fall. Inga bilder men det får ni leva med.
Som jag har längtat efter vårmånaderna. April är väl egentligen en vårmånad det också, men det har väl kanske inte riktigt känts som så när våren fick för sig att komma lite sent.
Än så länge har vi vaknat och tagit oss en sväng till svärföräldrarna för lite fika och för att träffa svågern Filip som är på en snabbvisit över någon dag här i Jönköping. Idag är det minsann tryck i stan, poliser överallt och ingenstans. Idag är det tryck på demonstrationsfronten helt enkelt.
Idag blir det även en tripp till Forserum för att träffa finaste Viktor, Fina och lille N. Umgänge och grillning står på schemat, kan det bli en bättre dag när vi även har detta fina väder? Jag tror minsann inte det. På väg hem från stan ser vi flera segelbåtar ute på Vättern, så mysigt!
Igår kväll umgicks vi med vänner i Bankeryd. God mat och fint umgänge. Gick dit en brasa skulle tändas, lyssnade på lite sång men eftersom vi tyckte att det var så kallt så gick vi tillbaka innan brasan ens var tänd. Härligare att sitta i värmen med en kopp te och goda kakor.
En liten uppdatering i alla fall. Inga bilder men det får ni leva med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)