En morgontrött räddare i nöden

Vaknade på morgonen när Dalle gjorde sig i ordning inför jobbet. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att vakna till för att få fram de ord jag tänkte. När jag tänker tillbaka på det så blir jag inte förvånad om jag snackade i nattluvan. Han går till jobbet och jag somnar om. Vaknar flera gånger och tänker tanken att jag borde gå upp men det räcker att jag blundar, så somnar jag om. Försöker vakna till liv genom att surfa runt på mobilen men det är kört redan från början. Det är varmt under täcket, tanken på att gå upp gör att jag fryser och jag kryper djupare ner under täcket. Men när jag väl tvingade upp kroppen så åt jag min frukost och bestämde mig för att ta mig ut. Låta vinden piska liv i ansiktet och min kropp.

Så nu är jag hemkommen efter att ha suttit vid Vättern i nästan två timmar, varav telefontjöt med fadern min i en. Trots blåsten hittade jag ett ställe med lä. Änderna är mina polare, men de vågar inte gå för nära. Märker att en av dem nafsar på något grönt och ser att det är ett fiskedrag. Att den inte förstår att det inte är ätbart, det borde den ju märka kan man tycka men icke. Så räddaren i nöden som jag är, går jag emot henne och hon flyr trots att jag är världens snällaste. Något säger mig att hon blev tjurig på att jag snodde något som hon tyckte var hennes.

Gerberan i köket har blommat ut och jag känner mig som en kung. Humlan har vaknat till liv, likaså fjärilarna. Tussilagon blommar och igår plockade jag första buketten vitsippor. En liten bukett som precis fick plats i en äggkopp. Trots sin litenhet så lyser den upp med sina vita kronblad.