Det är nu när januari är här som jag börjar längta efter våren. Men så kommer snön, som en ovälkommen gäst. Samtidigt är det bättre med snö än med slask. Så har det alltid varit för mig. När februari knackar på dörren och alla blir överlyckliga över att få åka skidor på sportlovet har jag alltid varit trött på snön. Försvinn, ge mig sol och värme, det är vad jag behöver.
När man väl drömmer sig till den värmande solen och dess fina upp- och nedgångar i horisonten så kan jag inte annat än att längta. När björkarna lyser ljusgrönt och när man känner den där glädjen över att se första vitsippan. När blommorna blomstrar och man inte kan göra annat än att sukta efter en svalkande glass.
Jag är redo för våren, inga dimmer där.
Tiden får gärna rusa fram några veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar