Vaknar på morgonen och ser att även Dalle är vaken och jag säger "god morgon...". Jag vänder mig om för att se vad klockan är. Den visar 07:00 och jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur jag fortsatte meningen men något i stil med "...eller inte, klockan är bara sju". Somnar om på nytt och vaknar runt åttatiden. Kan inte somna om, ändå är kroppen så ruskigt trött. Varenda kroppsdel säger "jag vill inte röra på mig".
Trots att det nu gått två timmar sedan dess, frukosten är intagen och morgonkaffet är uppdrucket, så känns det som att min kropp gått ner i dvala. Samtidigt är jag rastlös till tusen, jag vill göra jättemycket, men kroppen vill inte göra som jag. Och det där jag sa i ett tidigare inlägg att det verkade som jag inte skulle få så mycket träningsvärk av skivstångspasset kan ni ju glömma. Stel som en vandrande pinne mest hela dagen igår men idag är det mycket bättre.
Får se hur denna dag urartar sig. En sak i taget är hälsosamt har jag hört, så nästa steg får bli till att handla lite. Allt har sin tid.
onsdag 4 april 2012
tisdag 3 april 2012
Thriller
Jag är en person som ofta vill vara sysselsatt mest hela tiden. Har ibland svårt att bara vara men jag lovar att jag jobbar på det. Hade tänkt att baka bröd nu när jag kommit hem från jobbet men känner att det är lite för ambitiöst, så jag skjuter upp det till morgondagen när jag ändå är ledig. Istället tänkte jag bosätta mig i soffan med denna bok. En thriller som är över 600 sidor lång vilket betyder att jag inte plöjer den på en dag. Har tidigare läst en annan bok av denna författare, "Huvudjägarna" som även blivit film. En bok att rekommendera och den bok jag läser nu verkar inte vara sämre den.
måndag 2 april 2012
Pumpa, pumpa!
Skivstångspremiär igår och fler gånger lär det bli. Tungt, men kul! Muskler som skakar när man kommer hem och rädslan att få träningsvärk från en helt annan värld. Stretchar extra mycket när jag kommer hem och jag tror det gjorde en del, för idag så känner jag lite träningsvärk men mest att det ömmar lite och inte mycket mer än så. Får väl se vad jag säger i morgon, tredje dagen brukar ju oftast vara värst. Vädret igår var väl inte det finaste. Snöblandat regn som öste ner men jag trotsade vädret, pylsade på mig extra mycket och satte mig på cykeln ner till Friskis. Kläderna var härligt fuktiga när man skulle hemåt.
Äntligen har det vita trähjärtat från bröllopet kommit upp på väggen också. Det påminner en om väldigt fina minnen.
Folk har påsklov här i Jönköping så det lär bli mer att göra på jobbet idag, peppa, peppa, peppa!
Äntligen har det vita trähjärtat från bröllopet kommit upp på väggen också. Det påminner en om väldigt fina minnen.
Folk har påsklov här i Jönköping så det lär bli mer att göra på jobbet idag, peppa, peppa, peppa!
fredag 30 mars 2012
I'm a fighter
Vad har jag gjort? Jag kan inte vara frisk. Ja, men lite så tänker jag när jag scannar mitt kort på Friskis & Svettis för att få biljetten till spinningen som jag bokat.
Hon som håller i spinningen känns som värsta roboten, fullt ös och hon verkar inte ha någon som helst begränsning. Bredvid mig har jag hurtbullen Josefine som kör på och jag hakar på så gott jag kan. Redan vid passets början är det någon i min närhet som stinker svett, som gamla svettiga strumpor. Flera gånger under passet kommer denna ovälkomnande odör emot mig och jag rynkar på näsan flera gånger om. Passet är uppdelat i två faser och efter första fasen funderar jag seriöst på om jag ska avsluta. Blodsmak i munnen och benen dödar mig, men jag bestämmer mig för att fortsätta. Vill man uppnå mål här i livet så kan man helt enkelt inte ge upp. Jag ska minsann träna mig stark och få kondition för en gångs skull här i livet.
Passet går mot sitt slut och vid nedvarvningen säger hon som leder passet att man ska ta bort motståndet på cykeln och se till att dricka vatten om man känner att man behöver. Jag tar tag i min vattenflaska, den är tom. Jag har druckit som en elefant.
Vi går mot omklädningsrummet och jag kan inte annat än att skratta när jag ser mig själv i spegeln. Ett, två, tre, rött ljus! Det är verkligen inte smickrande.
Vi går ut och pratar om att träna skivstång på söndag kväll och jag inser sedan att jag ska cykla hem. Det är bara till att sätta sig på cykeln och trampa på. Ska över ett övergångsställe med rödljus och man kan tycka att det skulle räcka att jag tittar mot bilarna för att de ska stanna, men jag får helt enkelt vänta på grönt ljus. Jag skulle lätt kunna extraknäcka som rödljus.
Väl hemma så duschar jag och drar därefter på mig min OnePiece, kraschlandar i soffan och där fastnar jag. Idag har jag tack och lov ingen större träningsvärk, mest en lite öm rygg. Senare idag är det dags att ge sig av till jobbet för att sedan ha fredagsmys på kvällen.
Jag älskar när jag känner att kroppen börjar växa sig starkare, det är så det ska vara.
I'm a fighter.
Hon som håller i spinningen känns som värsta roboten, fullt ös och hon verkar inte ha någon som helst begränsning. Bredvid mig har jag hurtbullen Josefine som kör på och jag hakar på så gott jag kan. Redan vid passets början är det någon i min närhet som stinker svett, som gamla svettiga strumpor. Flera gånger under passet kommer denna ovälkomnande odör emot mig och jag rynkar på näsan flera gånger om. Passet är uppdelat i två faser och efter första fasen funderar jag seriöst på om jag ska avsluta. Blodsmak i munnen och benen dödar mig, men jag bestämmer mig för att fortsätta. Vill man uppnå mål här i livet så kan man helt enkelt inte ge upp. Jag ska minsann träna mig stark och få kondition för en gångs skull här i livet.
Passet går mot sitt slut och vid nedvarvningen säger hon som leder passet att man ska ta bort motståndet på cykeln och se till att dricka vatten om man känner att man behöver. Jag tar tag i min vattenflaska, den är tom. Jag har druckit som en elefant.
Vi går mot omklädningsrummet och jag kan inte annat än att skratta när jag ser mig själv i spegeln. Ett, två, tre, rött ljus! Det är verkligen inte smickrande.
Vi går ut och pratar om att träna skivstång på söndag kväll och jag inser sedan att jag ska cykla hem. Det är bara till att sätta sig på cykeln och trampa på. Ska över ett övergångsställe med rödljus och man kan tycka att det skulle räcka att jag tittar mot bilarna för att de ska stanna, men jag får helt enkelt vänta på grönt ljus. Jag skulle lätt kunna extraknäcka som rödljus.
Väl hemma så duschar jag och drar därefter på mig min OnePiece, kraschlandar i soffan och där fastnar jag. Idag har jag tack och lov ingen större träningsvärk, mest en lite öm rygg. Senare idag är det dags att ge sig av till jobbet för att sedan ha fredagsmys på kvällen.
Jag älskar när jag känner att kroppen börjar växa sig starkare, det är så det ska vara.
I'm a fighter.
torsdag 29 mars 2012
En morgontrött räddare i nöden
Vaknade på morgonen när Dalle gjorde sig i ordning inför jobbet. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att vakna till för att få fram de ord jag tänkte. När jag tänker tillbaka på det så blir jag inte förvånad om jag snackade i nattluvan. Han går till jobbet och jag somnar om. Vaknar flera gånger och tänker tanken att jag borde gå upp men det räcker att jag blundar, så somnar jag om. Försöker vakna till liv genom att surfa runt på mobilen men det är kört redan från början. Det är varmt under täcket, tanken på att gå upp gör att jag fryser och jag kryper djupare ner under täcket. Men när jag väl tvingade upp kroppen så åt jag min frukost och bestämde mig för att ta mig ut. Låta vinden piska liv i ansiktet och min kropp.
Så nu är jag hemkommen efter att ha suttit vid Vättern i nästan två timmar, varav telefontjöt med fadern min i en. Trots blåsten hittade jag ett ställe med lä. Änderna är mina polare, men de vågar inte gå för nära. Märker att en av dem nafsar på något grönt och ser att det är ett fiskedrag. Att den inte förstår att det inte är ätbart, det borde den ju märka kan man tycka men icke. Så räddaren i nöden som jag är, går jag emot henne och hon flyr trots att jag är världens snällaste. Något säger mig att hon blev tjurig på att jag snodde något som hon tyckte var hennes.
Gerberan i köket har blommat ut och jag känner mig som en kung. Humlan har vaknat till liv, likaså fjärilarna. Tussilagon blommar och igår plockade jag första buketten vitsippor. En liten bukett som precis fick plats i en äggkopp. Trots sin litenhet så lyser den upp med sina vita kronblad.
Så nu är jag hemkommen efter att ha suttit vid Vättern i nästan två timmar, varav telefontjöt med fadern min i en. Trots blåsten hittade jag ett ställe med lä. Änderna är mina polare, men de vågar inte gå för nära. Märker att en av dem nafsar på något grönt och ser att det är ett fiskedrag. Att den inte förstår att det inte är ätbart, det borde den ju märka kan man tycka men icke. Så räddaren i nöden som jag är, går jag emot henne och hon flyr trots att jag är världens snällaste. Något säger mig att hon blev tjurig på att jag snodde något som hon tyckte var hennes.
Gerberan i köket har blommat ut och jag känner mig som en kung. Humlan har vaknat till liv, likaså fjärilarna. Tussilagon blommar och igår plockade jag första buketten vitsippor. En liten bukett som precis fick plats i en äggkopp. Trots sin litenhet så lyser den upp med sina vita kronblad.
tisdag 27 mars 2012
Vissa saker förändras aldrig
Våren är ju på ingång som de flesta märkt, men nästa vecka bjuder på sämre väder så det gäller att njuta. Igår tog jag mig ner till mitt favoritställe innan jag började jobbet, kanotklubben. En kaffe i ena handen och god frukt i andra. En liten kille kommer med sin mamma och även han bosätter sig på sanden. Han har istället en spade i ena handen och en hink i andra. Tänk hur länge man kunde sitta med en spade och en hink. Gräva, bygga, riva, gräva, bygga, riva. Det är nog en räddare i nöden för småbarnsföräldrar. Att barn i vissa lägen kan kliva in i sin egna lilla värld och bara leka koncentrerat i en evighet.
Gräver i min väska efter en hårnål att sätta upp luggen med men får nöja mig med en hårsnodd. Jag har hål i fodret på väskan och utanför fodret hittar jag en hård karamell och självklart så äter jag upp den. Jag har ingen aning om hur gammal den är men tänker att sånt inte kan bli alldeles för dåligt.
Ni ska veta när jag var liten, helt hopplös tjej när det gäller godis. Min storasyster var ju en godisätare ut i fingertopparna och eftersom hon inte ville att vår mamma skulle hitta godiset (för ni kan ju gissa i vilken mage det hamnade i då) så gömde hon sina godispåsar i sin garderob. Jag tror i och för sig inte att det undgick vår kära mor att det gömdes godis där, men när min syster städade i garderoben lite då och då så kunde hon ibland hitta någon gammal godispåse. Hon frågade alltid ifall jag ville ha det och tro aldrig att jag tackade nej. Vem brydde sig om det var hårt och segt, det var ju godis! Vissa saker förändras nog aldrig.
Så idag ska jag nog göra samma sak. Ta med mig min tjockpannkaka som lunch, lite kaffe och frukt ner till strandplätten och njuta av det fina vädret innan det blir dax för att sätta sig på cykeln och rulla in till stan.
En av de bästa ting nu när vi har våren och sommaren på intåg är att solen reser sig rakt utanför vårt vardagsrumsfönster. Solens sken letar sig in genom vardagsrummet och vidare till sovrummet och när man ibland vaknar på morgonen så ser man hur sovrummets dörr lyser upp i eldiga färger. Det är fint helt enkelt.
Gräver i min väska efter en hårnål att sätta upp luggen med men får nöja mig med en hårsnodd. Jag har hål i fodret på väskan och utanför fodret hittar jag en hård karamell och självklart så äter jag upp den. Jag har ingen aning om hur gammal den är men tänker att sånt inte kan bli alldeles för dåligt.
Ni ska veta när jag var liten, helt hopplös tjej när det gäller godis. Min storasyster var ju en godisätare ut i fingertopparna och eftersom hon inte ville att vår mamma skulle hitta godiset (för ni kan ju gissa i vilken mage det hamnade i då) så gömde hon sina godispåsar i sin garderob. Jag tror i och för sig inte att det undgick vår kära mor att det gömdes godis där, men när min syster städade i garderoben lite då och då så kunde hon ibland hitta någon gammal godispåse. Hon frågade alltid ifall jag ville ha det och tro aldrig att jag tackade nej. Vem brydde sig om det var hårt och segt, det var ju godis! Vissa saker förändras nog aldrig.
Så idag ska jag nog göra samma sak. Ta med mig min tjockpannkaka som lunch, lite kaffe och frukt ner till strandplätten och njuta av det fina vädret innan det blir dax för att sätta sig på cykeln och rulla in till stan.
En av de bästa ting nu när vi har våren och sommaren på intåg är att solen reser sig rakt utanför vårt vardagsrumsfönster. Solens sken letar sig in genom vardagsrummet och vidare till sovrummet och när man ibland vaknar på morgonen så ser man hur sovrummets dörr lyser upp i eldiga färger. Det är fint helt enkelt.
söndag 25 mars 2012
De senaste dagarna
Vad har hänt de senaste dagarna?
Långpromenader, mys med vänner, lunch i solsken, glass i värmen, fönstertvätt (kan det bli smutsigare än vad det varit? Nej är svaret), bra musik, mysfrukost, nagellacksköp, jobb, fika hemma hos svärföräldrarna, telefonpratande och allt annat som hör vardagen till.
Nu blir det till att söka sig till soffan och tigga om fotmassage.
Långpromenader, mys med vänner, lunch i solsken, glass i värmen, fönstertvätt (kan det bli smutsigare än vad det varit? Nej är svaret), bra musik, mysfrukost, nagellacksköp, jobb, fika hemma hos svärföräldrarna, telefonpratande och allt annat som hör vardagen till.
Nu blir det till att söka sig till soffan och tigga om fotmassage.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
























