Besvikelsens promenad

Igår hade vi städning deluxe här hemma. I vår lilla andningspaus från städandet med lite kaffe och vila så bestämmer vi oss sedan för att ta en liten promenad i solskenet. Innan promenaden frågar jag om vi inte kan gå längs med Vättern, för där brukar det alltid finnas vitsippor att plocka. Så sugen på att få in lite vårblommor i en liten vas på köksbordet.

Vi tar på oss och går ut. Hur besviken blir jag inte när jag kommer på att de rivit upp och byggt nya rör under vägen, under hela hösten och vintern? När jag inser att det inte alls kommer gå att plocka några vitsippor. Helt totalt nedmejat. Sedan kommer jag ju att tänka på att jag även brukar gå här på sommaren och plocka blommor som bara står och väntar på att få pryda ett hem. Chansen att det blir av denna sommar är ju inte jättestor direkt.

De vitsippor som blommar, skiner vitt på andra sidan stängslet, längs med tågspåret. Snacka om snopet.

Men det är ju faktiskt inte hela världen, nej det är det inte. Fick nöja mig med att kika på lite andra blommor.