Dalle pratar om söndagen, att det ska bli så roligt att åka ut och fiska tillsammans med mig. På lördagkvällen berättar han att han känner sig som ett litet barn dagen innan julafton. En exalterad man med andra ord. Själv känner jag att det ska bli gött och tycker det är lite roligt att han är så peppad.
På söndagmorgonen vaknar vi tidigt och gör i ordning mackor och varm oboy. Tar med oss frukt och kaffe. Vi pylsar på oss med underställ och jag drar på mig ett par extra strumpor. Virar en sjal flera varm om halsen och tar på mig både mössa och vantar. Vi åker till Risbrodammen som ligger ett stenkast från Bankeryd. Det är ruggigt väder och vi håller tummarna på uppehåll men är förberedda med regnställ. Båt och motor har vi fått låna av en kollega till Dalle. Trötta men taggade.
Strumporna mina är lite blöta redan innan vi kliver i båten men jag vickar lite extra på tårna för att hålla igång värmen. Vinden ligger nästintill stilla och ibland känns det som att båten svävar fram. Det är nu vi ska få fisk helt enkelt. Dalle är nog mest orolig för att otåliga Louise ska träda fram, när hon inser att hon inte kommer få någon fisk. Han håller nog tummarna lite extra på att jag ska få en fisk.
På väg mot de många vikarna så låter vi dragen ligga i vattnet med linorna långt utdragna och under tiden kan man njuta av omgivningen. Fint är det.
Vi står och kastar i en vik och mitt spö från Jula raspar när jag vevar in men sedan är det ju köpt för 99 kronor också. Dalles spö är desto bättre och man hör bara när han kastar. Svisch säger det när vinden viner mot spöet. I denna vik har vi stått ett tag och vi börjar prata om att ta oss vidare till en annan vik. Då ser jag helt plötsligt att jag har en fisk på draget. Världens minsta gädda tror jag. Jag blir glad men kan inte hjälpa att jag tycker synd om den lille samtidigt som jag blir rädd för den. Jag får sån där härlig Louisepanik och vet inte alls vad jag ska göra. Drar in den och lyfter på spöt medan Dalle säger
"nej Louise, dra inte upp den så."
"Varför inte då" frågar jag.
"Det är ju inte så skönt för honom att hänga så där".
"Men han kanske smiter annars", svarar jag.
"Bara lugn nu Louise". Och till svar på det stannar jag helt av i rörelserna och väntar in instruktioner. Där ligger lilla gäddan och Dalle lyfter varsamt ut kroken och han frågar om jag vill ha kort på den och det vill jag minsann. Dalle skrattar mest åt mig när jag inte vill hålla den för att jag tror att den ska smita, vara hal och slemmig. Jag vägrar hålla den utan en gummihandske och får låna Dalles. Där står jag och håller den lille, rädd att han ska bita mig men visst ser jag coollugn ut?
Otroligt mycket action i min värld som ni förstår.
När vi börjar längta efter ett par mjukisbyxor och känner att vi snart borde ta oss hemåt så får Dalle två gäddor inom loppet av 10 minuter och jag blir lite avundsjuk. Snacka om att gäddor är glupska. De ska minsann svälja halva draget, gärna hela om de kunde.
Mot slutet säger Dalle att han ska försöka meta efter lite abborre och jag tänker att jag också vill försöka få någon. Jag byter drag och börjar kasta. Jag rycker till med spöt och Dalle frågar om jag fått fisk varpå jag svarar att det nog bara är bottennapp men när jag väl vevar in så ser jag en liten firre och visst är det en abborre. Glad i hågen är jag medan Dalle får ta ut kroken på fisken. Jag är bara rädd att jag ska skada den och självklart vill jag ha kort även på denna. Dalle visar hur jag kan hålla i den och trots att han berättar att den inte har tänder längst fram i underläppen så är jag ändå rädd att han ska bita mig. Sluga fiskar tänker jag.
Vi beslutar oss sedan för att ta oss hemåt och låter dragen flyta efter när båten sakta för oss mot sjökanten. Nöjda men kalla kör vi hem. Lyxar till med nachos i ugn och klockan 21:15 är vi så trötta att vi lägger oss för att sova. Dalle somnar efter bara en minut och jag tänker att han har det så lyxigt som kan somna så fort men det tog inte lång tid innan jag själv också somnade.
Bra dag helt enkelt.
