Varm i hjärtat

Dalle kommer hem från jobbet och har något i handen. Jag blir helt varm inombords, från fingertopparna ända ner till tårna. Där står han med en bukett blommor, allt för att han tyckt att jag varit duktig. "Det kändes som att lämna en ledsen hund hemma när jag gick till jobbet." sa han i telefonen tidigare under dagen. Och så var det nog, ville inte riktigt släppa iväg honom för att jag var rädd över tandutdragningen. Jag har helt enkelt en väldigt fin skatt till man.

Hej då tanden

Vaknar på morgonen och vet att det är dagen då en av visdomständerna ska ut. Minnet av en mindre lyckad tandutdragning när jag var liten gör mig rädd. Känner att jag är orolig men försöker tänka att det kommer gå bra. Nervöskissar minst tre gånger innan jag kör mot Bankeryd. Väl framme så tar det en stund innan jag ropas upp. Möts av tandhygienisten som jag hade senast och hon ler varmt emot mig. Hon vet om att jag är rädd och när hon frågar hur det känns så rinner tårarna. Jag ber om förlåtelse men förklarar att jag har obehagliga upplevelser av flera tidigare tandläkarbesök och att jag helt enkelt är väldigt rädd. Hon är otroligt professionell och berättar hur det går till. Lägger bedövningssalva mot huden och tar därefter sprutorna. Jag vägrar titta på sprutan men vill väldigt gärna veta när hon ska sticka. Jag känner mig som en femåring bara av att ta blodprov så efter första sprutan känner jag hur kroppen reagerar på hur spänd jag är. Armarna och händerna domnar. Känner hur de spänner sig och musklerna drar ihop sig. Tandhygienisten väntar in tills det släppt och tar därefter andra sprutan som knappt känns.

När allt är bedövat kommer tandläkaren in i rummet och vi pratar lite. Jag blundar genom hela proceduren och blir livrädd när det knastrar i munnen och när jag känner hur hon tar spjärn. Spänner hela kroppen och andningen ökar. Under tiden har jag tandhygienisten som håller sin hand över mina, lugnt och tryggt.

Fort gick det och det är jag så otroligt glad för. Jag andas ut och blir tillsagd att ligga kvar en stund och senare höjs stolen upp i sittandes. Känner hur det börjar snurra men efter ett tag har det stabiliserats. När jag kom dit berättade jag att jag börjat känna av en av mina andra visdomständer och efter utdragningen så tar de foton på den. De föreslår att boka in tid för borttagning av denna tand också. Jag svarar att jag helst vill komma hem och känna på hur det känns när bedövningen släpper och hur det går.

När jag går ut därifrån startar jag mobilen och ser att Dalle försökt ringa mig. Precis när jag ska skriva ett SMS och fråga om han är upptagen så ringer han. Jag berättar hur det gått medan jag promenerar mot bilen. När jag kommer till parkeringen ser jag en vit liten lapp på fönsterrutan och någon sekund efter står Dalle bakom mig. Jag måste då ha den bäste som finns. Han var i närheten och ville se hur det hade gått, lämnade lappen ifall han inte hann träffa mig men väntade ytterligare en liten stund för att tillslut se mig traskandes mot bilen.

 

Än så länge ömmar det lite bara. Kan tänka mig att jag kommer ringa det där samtalet till tandvården om någon vecka och boka in en tid för den andra tandrackaren. Förvånar mig inte om jag är rädd då också men har man obehagliga minnen så har man. Sådant sitter i men är förhoppningsvis inte lika rädd. Det gäller att fightas mot rädslan. Vi får väl se hur det blir med det helt enkelt.

Jag är otroligt tacksam att det gick snabbt och för att jag blev bemött på ett så fint sätt.
Pjew...

Uppe med tuppen

Dalles klocka ringer och jag frågar vad klockan är. Halv sex svarar han trött och somnar om. Där ligger jag, klarvaken. Känner mig utvilad men ligger kvar en stund ifall jag skulle somna om, börjar ju inte jobbet förrän klockan ett så att somna om skulle ju inte vara helt fel. När klockan är kvart över sex orkar jag inte ligga kvar längre så jag tar på mig min OnePiece och kurar ner mig i soffan och tar lite bilder på soluppgången.

Det plingar till i telefonen på morgonen och jag möts av detta meddelande. I övermorgon ska den där tanden ut samtidigt som jag nu inte har ont av den. Vi får helt enkelt se vad tandläkaren säger. Nervös? Nej, nej, inte alls... ehe.

Träna med Paolo Roberto

Jag och Paolo hänger med varandra ibland. Dalle köpte hem denna bok, "träna en kvart om dagen med Paolo Roberto". Vi hänger inte med varandra varje dag men ibland när jag inte vill ut och springa eller när det inte riktigt finns tid/ork till att ta sig ner till stan på Friskis, då öppnar jag denna bok för lite inspiration.

Han har utformat olika hemträningsprogram som man kan följa i olika svårighetsgrader. Förklarar varje träningsdel med text och tydliga bilder i början av boken för att sedan visa tips på olika träningskvartar i slutet. Jag har inte följt någon av dem från början till slut än, finns många moment att lära först men jag blir ändå inspirerad.

Jag gillar Paolo, älskar hans attityd. Han är rak, står för vad han säger och viker inte undan för något. Han är sig själv fullt ut och ursäktar sig inte för vad han tycker, han vet helt enkelt vem han är. Gilla eller inte, men jag säger gilla.

Vit rosett

"Åh, har du virkat en grön bajskorv?" frågar Dalle mig. Jag skrattar förvånat av hans fråga och svarar besviket "Nej det har jag inte och den är faktiskt blå. Jag tänkte försöka virka en liten val.". Dalle skrattar och förstår inte alls hur jag tänkt och jag kan inte göra annat än att skratta med honom. Jag erkänner, det är kanske inte det vackraste som skapats på denna jord men jag envisades med att fortsätta bara för att inte ge upp. En blå liten korv med vitt garn på toppen som skulle representera vatten som sprutade upp. Den saknar än så länge ögon och fenor men med tanke på Dalles kommentar så vet jag inte om det är värt att fortsätta. Jag låter er fantasi flöda istället för att lägga upp en bild på denna mindre fagra och halvfärdiga skapelse.

Jag ska nog hålla mig till att följa mönster ett bra tag till. Så ja, även detta mönster är taget från www.mestvirkat.blogspot.se och så här blev resultatet.

Att lura sig själv

Det är minsann inte svårt att fylla hand efter hand med dessa goingar. Jag gör ett försök till att stänga igen påsen med ett clips för att sedan lägga tillbaka den där vi brukar ha godiset. Tänker att om jag stänger igen den och lägger tillbaka den så är chansen större att jag inte nallar lika mycket. Visst gör det skillnad men det tar en stund innan jag sätter på det där clipset. Dessa små är ju en aningen beroendeframkallande. Självbehärskning, det är min grej det. Eller? Men ibland lyckas jag faktiskt. :)

Vädret har humörsvängningar

Vädret har ju humörsvängningar gånger 1000 idag. Ena stunden solsken, andra stunden ösregn. Solen tittar fram och jag ställer mig på balkongen och blundar. Riktar ansiktet mot solens strålar men vinden gör tillvaron kall. Jag huttrar till och drar mig in igen och efter en stund ser jag hur himlen åter öppnat sig och ner dånar regnet. Jag rensar lite i hallen och hänger in lite jackor och inne i garderoben i hallen hänger vinterkläderna. Jag hoppas på en somrigare sommar nästa år och jag håller tummarna så hårt att de nästan går av.
Välkommen höst?

Idag är sista semesterdagen, sedan är det tillbaka till jobbet som gäller. Ska bli kul att träffa jobbarkollegorna och jag ser även fram emot söndagskvällen då vi alla på jobbet ska ut och äta.

Vad jag däremot inte ser fram emot är ett tandläkarbesök nästa vecka. Tror ni inte att jag haft problem att öppna munnen i 2 ½ år och en vecka innan besöket så kan jag helt plötsligt öppna munnen? Som en vän sa till mig "en bil går aldrig så bra som på vägen till skroten". De där visdomständerna är minsann lite bökiga. De ska envetet växa upp så långt bak i munnen som möjligt och gärna lite snett. När jag var liten så frågade min bror mig om jag ville ha visdomständer och jag svarade att jag inte ville ha dem för att de säkert bara skulle vara i vägen. Han svarade däremot att han ville ha visdomständerna "för då blir man vis". Hur rädd jag än är så ska den där äckeltanden ut så jag får väl helt enkelt leva med att jag kanske blir lite mindre vis, men det kan jag leva med.

Miniconverse

Mönster är taget från www.mestvirkat.blogspot.se.
Höll på att slita av mig håret ett tag när jag virkade om från början ett flertal gånger innan det ville bli rätt. Tillslut så fick jag ihop en liten, liten sko.

 

Hemma

Hemma från Göteborg!
Då har man varit några dagar i barndomshemmet och hälsat på familjen. Lite soltimmar har jag fått och mycket kärlek. Brorsbarnen är som virvelvindar allihop förutom lilla tre veckors gamla Gabriel som är lugn som en filbunke. Jag hade lätt kunnat sitta med honom i famnen i timmar och bara titta på den lille kroppen. Helt fantastiskt det där med små människor, allt är i miniatyr.

Det har helt enkelt varit gött att vara hemma och träffa familjen och bara vara. Jag har varit ute i blåbärsskogen och tog med mig lite hem som nu ligger i frysen och väntar på att få användas till pajer och annat mumsigt. Jag har några dagar kvar av min semester och det känns riktigt skönt.

På bussen hem igår kände jag mig riktigt sugen på att boka träningspass till idag men kunde inte bestämma mig för vilket pass jag skulle boka så jag bestämde mig för att boka idag, innan något av passen började. Vaknar upp på morgonen och är stel. Nacken värker lite men värst av allt, jag är otroligt trött. Någon som känner igen sig? Frukosten äts och jag går av och an här hemma och känner hur hela jag inte vill boka ett pass och träna. Bestämmer mig för att ta mig ut och jogga men tror ni inte att efter en minut av jogging så kan jag inte stå emot. Den där drivkraften i kroppen infinner sig inte och jag inser att det är lika bra att springa hemåt. Slutar med att jag åtminstone kör lite styrka inomhus. Trots att kroppen är trött så är det bra med lite träning.

Så nu sitter jag här och ska leta efter ett nytt virkningsprojekt. Var och köpte lite nytt garn idag och tittade lite på mönster men hittade inget som jag kände var värt att investera i. Garn är dyrt minsann och det gäller att hitta ett mönster man blir inspirerad av. Annars känns det inte värt det. Får helt enkelt se vad nästa projekt blir.

En lugn fiskekväll

När livet är så där härligt och man bara njuter av stunden. Ut och fiska vid Domsand i Bankeryd. Här finns det många minnen, väldigt fina minnen. Denna plats kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Det var ju här, längst ut på piren som jag och Dalle förlovade oss en kall nyårsnatt för två och ett halvt år sedan.

Du underbara bullar

Det var toklänge sedan jag bakade bullar så jag kände att det var dags att kavla upp ärmarna och trolla fram lite. Mjölken var slut så jag tog cykeln till affären så jag kunde påbörja bakningen och det slank även ner en liten påse med godis. För jag har hört att det blir ännu godare bullar om man har lite gott att äta under tiden. ;)

Många gånger så känner man kanske att man inte orkar baka bullar eller bröd, för det tar ju en sådan låång tid att göra. Men det är ju faktiskt inte särskilt svårt och man hinner göra andra saker under tiden som degen jäser m.m.
 

Så om du skulle känna ett sug att baka bullar när du ser detta så gör det. Har du inget recept på bullar eller inte orkar leta upp ett så har du ett här:

Bullar med vanilj

150 g smör/margarin
5 dl mjölk
50 g jäst
1 dl socker
0,5 tsk salt
~ 13 dl vetemjöl

Fyllning:
150 g smör/margarin, rumsvarmt
1 dl socker
2,5 msk vaniljsocker

Pensling och garnering:
1 ägg, lätt uppvispat
Pärlsocker

(Börja med att ta ut smöret till fyllningen så det hinner bli mjukt tills du ska blanda ihop fyllningen lite senare.)

Smält smöret till degen i en kastrull. Häll på mjölken och värm till 37 grader. Smula jästen i en bunke och lägg i socker. Häll på lite av degvätskan och rör om tills jästen löst upp sig och häll sedan i resten av degvätskan. Tillsätt salt och mjölet lite i taget. Arbeta till en smidig deg. (Degen lossnar från bunken när du rör, men är fortfarande lite kletig.) Jag har ofta mindre mjöl i än vad som står på receptet. Jag lägger bara i tillräckligt med mjöl för att den ska släppa från bunken och fortfarande är kletig. Låt degen jäsa under bakduk i 30 minuter.

Rör ihop ingredienserna till fyllningen medan degen jäser.

Vänd upp degen på ett lätt mjölat bakbord och dela den i två delar. Kavla ut degen till en rektangel. Bred på fyllningen på halva sidan och vik den sedan på mitten. Kavla till om det behövs. Skär degen i ca: 2 cm breda remsor. Snurra varje remsa och rulla ihop till en kringla.

Låt jäsa under bakduk ytterligare 30 minuter. (På bakplåt med bakplåtspapper om du inte har bullformar.)

Sätt ugnen på 200 grader.

Pensla bullarna med ägg och strö över pärlsocker.
Grädda mitt i ugnen 10-15 minuter tills de fått fin färg.

Sedan är det bara till att njuta av en ljummen och nybakad bulle tillsammans med ett glas kall mjölk.
Mums!

En dag på jobbet

Fullt ös. Omställning från REA till höstmodekampanj. Det är lappar överallt för här ska det prismärkas om. Nyheter har kommit in i butiken och det är riktigt gött med lite nytt och fräscht. Vissa klockskåp görs om totalt i utseende och alla är totalt fokuserade på sina uppgifter för att ibland balla ur lite halvt.

Det blir många skratt och det känns skönt när man känner att butiken börjar ta form och när det är piffat till tårna. Jag satt och prismärkte om guldet och silvret i flera timmar. Helt galet pilligt och vilken tid det tar. Jag gillar ju att småpilla så det passar ju mig perfekt men när jag var färdig så kunde jag inte annat än att bli lycklig för då höll ögonen på att gå i kors av trötthet.

Men nu så tar jag faktiskt semester. Japp. En veckas semester har jag framför mig och en del av dagarna ska jag tillbringa i Göteborg. Jag måste ju få ta mig en kik på det nya tillskottet i familjen, mitt lilla brorsbarn. Här ska det mysas.

En sån där slappsöndag

Gårdagen innehöll jobb för att sedan komma hem och landa. Åka iväg och handla på kvällen och eftersom det var lördag så följde även lite godis med. När Dalle senare på kvällen stängde balkongdörren sa han att det luktade grillat och den som känner Dalle vet att han är svag för kött och särskilt när det är grillat. Vi har en liten grill men vi skulle inte orkat sätta igång den för att grilla lite korv. Så vi tog fram korv och bröd från frysen, tinade och fick helt enkelt låtsas att de stekta korvarna var grillat.

Idag är en sådan dag då jag inte riktigt vet vad som händer. Men blev sugen på att baka bullar med vaniljfyllning istället för kanel. Det gäller bara att ta sig till affären och köpa jäst. Heja mig, you can do it.

Annars blir det nog i det hela en slappdag, virka lite på den påbörjade popcornmössan. Ja, kanske det.
Hoppas ni har en fin söndag!

En ny värld

För någon dag sedan såg jag en bild på Facebook med jättesöta virkade små skor och tänkte att jag kanske skulle klara av att virka några själv. Började söka runt på internet efter mönster och fann en blogg.

www.mestvirkat.blogspot.se

Jag upptäckte en helt ny värld med fina saker och det började klia i fingrarna direkt. Som en uppspelt femåring på julafton åkte jag till en garnaffär samma dag och köpte några nystan och nu är jag fast. Jag kliver helt enkelt in i min egna lilla värld och pysseltjejen inom mig jublar. Virkar så armarna ömmar och tiden går i rasande takt när jag är i denna värld och jag tycker helt enkelt att det är väldigt roligt.

Nästa projekt är en popcornmössa. Vad är en popcornmössa? Kika in på länken här ovanför så får ni se. Om inte annat så kommer jag nog lägga upp resultatet här när det är färdigt.

Ett växthus

Köpte ett litet växthus i veckan som var. Det visade sig vara lite större än vi trodde så nu står det mest på diskbänken i väntan på förflyttning till ett annat ställe. Än så länge är basilikan ganska ensam där inne och den borde egentligen plockas och frysas ner. Tid för att plantera lite nytt och lite fler kryddor. Det kommer säkerligen inte växa lika bra nu senare på sommaren men vad gör det om hundra år. Men planteringen tar vi en annan dag, allt har sin tid.

Det flyter...

Dagarna rullar på i rusande fart, de ilar iväg tokigt fort men inte mig emot. Dagarna blandas med olika aktiviteter i en skön blandning och det känns allmänt gött.

Var bl.a. på dejt med mannen min i lördags. Äta på piren, en helt fantastiskt god schnitzel med dess tillbehör som låg som en sten i magen efteråt och mätt förblev jag hela kvällen. Shoppa lite och det var Dalle som stod för shoppingen denna dag. Själv hittade jag ingenting men det gör mig inte något, gillar att kika på killkläder. Kvällen fortsattes med bio för att se senaste batmanfilmen. 2 timmar och 45 minuter lång men trots detta kändes den inte så lång, en bra film med andra ord. Och självklart, trots att jag fortfarande var mätt sedan den otroligt goda maten så går det alltid att knö ner lite godis till filmen. Standard.

Behöver hitta bra träningsmusik. Behöver mycket tyngd och beats som triggar mig, musik fylld med pepp och feeling helt enkelt. Senaste joggingturen kändes seg som kola och musiken får mig inte att tagga till.

Någon som har något bra tips?

Tjejsyndromet

Tjejsyndromet, vad är då detta? Låt mig förklara...

Vilka kläder ska jag ha på mig? Jag tycker att jag inte har någonting att ta på mig trots att garderoben är fylld med kläder. Provar i flera omgångar och ingenting känns särskilt snyggt, ingenting passar just för det humör som jag är på. Var man på dåligt humör innan så blir det inte bättre av att inte veta vad man ska ha på sig. Man blir varm och allmänt tokig. Nästa problem är ju vilka smycken jag ska ha på mig. Jag är en örhängestjej och har nästan aldrig halsband eller armband på mig men ändå står jag där och pillar på de flesta örhängen, provar fram och tillbaka. Nästa steg, vilken klocka ska jag ha på mig? När man jobbar med klockor så blir det ju att man köper en och annan så jag har några stycken. Men jag är långt ifrån värst när det gäller att köpa klockor. Jag vet dem som har runt 20-30 st och då ligger jag minsann i lä. Provar fram och tillbaka även där och jag tycker att jag tröttnat på de flesta samtidigt som jag vet att jag inte har någon ny favoritklocka på jobbet som jag vill köpa och jag behöver faktiskt ingen ny. Det räcker gott och väl med de jag har. Särskilt när jag många gånger inte använder klocka på min lediga tid.

Vilka problem va? Idag var jag inte överdrivet tjejig när det gäller detta syndrom. Kläderna bestämde jag fort, örhängen har jag bara bytt en gång och har t.o.m. satt på mig två smala pärlarmband. Men klockorna velade jag mellan. Idag fick det bli en liten Casioklocka som jag fick i julklapp om jag inte kommer ihåg helt fel. Ja, vad kan det vara, 13 år sedan kanske?

Nu är det minsann dags att sätta sig på cykeln och ta sig ner till stan för att jobba några timmar. Till kvällen blir det mysmat, nachos i ugn med massa gott mellan lagren.

Piffa med färg

När vädret är som det är, får man piffa till vardagen med lite färg!