Idag ska jag ut i verkligheten

Vaknar och känner mig lite halvt bortkopplad, tar nässpray går upp och efter ett tag känner jag mig som en människa.

Tar och bäddar rent i sängen, bort med allt som har med förkylning att göra för till helgen ska vi till Göteborg, hem till min familj. Jag håller alla mina fingrar och hårstrån att Dalle inte ska bli mer förkyld än vad han redan är. Marina, min svägerska och min bror Richard fyller år nu i början av november, så Marina har bjudit in på kalas och det tackar vi ju inte nej till. Sedan har det varit planerat sedan några veckor tillbaka att vi ska komma ändå. Då ska jag få träffa alla i familjen och mina små tokigt fina brorsbarn.

Sedan måste jag få skryta lite för jag tycker minsann att jag varit oerhört duktig idag. Ni vet när det börjar tjockna igen i avloppet och man tänker "snart behöver vi ta tag i det där". Det är inte särskilt lockande över huvudtaget och varje gång man tvättar händer eller borstar tänder så kommer den där tanken igen "nu måste vi ta tag i det där". Man skulle kunna tro att jag blivit knäpp när det gäller att ta tag i saker. Dalle får kväljningar så fort han ser sådant äckel och känner doften så jag tar på mig det. Nu är det rensat och det rinner som bara den. Stolt? Japp!

Jag har varit hemma hela helgen, inomhus sedan i fredags. Har varit på en liten kortispromenix och fått följa med till affären. Men idag ska jag få ta mig ut, göttans.
Nu bär det av till jobbet!

Typiskt mig

Nedanför ser ni något som är typiskt Louise. Ser ni alla trådar?

Denna barntröja började jag med vid samma tid som jag fick veta att jag skulle bli faster för första gången, d.v.s. för nästan fyra år sedan. Inte nödvändigtvis för att ge den till detta barn utan mest för att jag stickat förr och tycker det är rätt roligt när man kommit igång. Ni kan ju tänka er hur jag blir. När Louise väl är i farten så ska den ju helst bli klar på en gång, fort ska det gå. Men så händer det något, jag gör något fel. Tror jag hade sytt ihop hälften av tröjan fel och då tappar jag ju totalt lusten. Efter x antal månader efter detta (säkerligen något år), så är min kära moder på besök. Hon undrar vad som egentligen hände med den där tröjan. Jag tar fram den och visar vad som blev fel. Hon svarar "Jaha, men det här är lätt som en plätt, det är bara att riva upp och så gör man om." Ja, om man är utbildad sömmerska så är det väl det, men för mig som i vanliga fall är envis men inte när jag väl tappat lusten känner däremot "Lätt som en plätt, ska du säga..."

Hon hjälpte mig på traven och sa "Nä, nu får du göra det sista, jag kan ju inte göra allt åt dig." Då kände jag väl nåt i stilen med "Ah, men om du kommit så långt så kan du väl göra det sista med, det går ju så mycket fortare", men nej, nej och nej.

Såå, vad tror ni händer med tröjan?

Ja, men man kan säga att den hamnade i min byrålåda, ofärdig. Jag har stört mig mest hela tiden varje gång som den där påsen med garn, stickor och tröja legat och tagit upp plats. Det går inte att organisera i lådan så det blir snyggt när en stor, vit plastpåse tar upp en tredjedel av den. Men vem orkar ta itu med det och var är egentligen den där stoppnålen som jag behöver? Men idag kände jag att, nu ska det ske, NU ska den där tröjan bli färdig så jag kan lägga ner den i garderoben. Jag tar fram tröjan och kikar i min lilla plastburk där jag förvarar synålar, tråd, annat sytillbehör och hör och häpna, stoppnålen som jag "letat" efter. Bara till att sätta igång som sagt.

Visst går det, det tar bara lite tid. Sedan att det går extra långsamt bara för att man ska komma på hur man som snyggast sydde ihop den, det är ju helt naturligt antar jag. Men färdig har den blivit och jag har lagt den prydligt längst ner i min garderob och har även lyckats pilla ner den där vita påsen med stickor och garn. Nu slipper jag att störa mig på att den är i vägen i byrålådan nästa gång. Jag menar, hur svårt kan det egentligen vara att ta itu med saker? Inte så svårt när man väl tänker efter men ändå så tar det ju en evighet innan hjärnan och kroppen kopplas ihop. Tillslut så kopplar dem, tro mig, tillslut. Så har du något du behöver göra, tänk på mig. Allt behöver inte göras på en gång, det kan ta några år innan det sker, haha.

Killförkylning

Jag har fått ett utlåtande idag. Ni vet hur killar säger att vi tjejer klagar på att vara gravida, men att vi minsann ska veta hur det är när en kille är riktigt förkyld? Så idag har jag fått ett utlåtande av Dalle, jag har nog råkat ut för en killförkylning. Så då vet ni killar hur jag har det, eller hur?

Ja, så här kul hade jag igår. Ganska likt från dagen innan. Ett annat program på tv, lite fler attiraljer på bordet. Ser ni den vita skålen med grön färg inuti? Den var sprängfylld med godis, notera ordvalet, var. Men den varade faktiskt över en natt, men kan inte säga att den höll sig i två hela dagar. Dalle var iväg ett tag och när han kom hem undrade han om det fanns något godis kvar, varpå jag svarar lite försiktigt "ja, eller aah, njeaa.." Han går till vardagsrummet och ser att det fanns tre kvar. (Två äckliga godisar som varken jag eller Dalle gillar och en saltlakritsgodis). Han undrar om jag gömt undan det, men nepp, eller ja, gömt det i magen kanske. Vare sig jag är sugen eller ej så blir det att det hamnar i magen. Försöker ställa skålen långt ifrån så jag ska vara för långt ifrån för att orka sträcka mig efter den igen, men det är ju såklart jag orkar sträcka mig. Jag kan trycka i mig det mesta.

Vet en gång när jag var hos Dalle då han bodde i Bankeryd. Han hade en chokladask i kylskåpet och det fanns bara äckliga godisar kvar med osmakliga fyllningar, som varken jag eller Dalle tycker om men asken står kvar i kylen ändå.

Vad gör Louise när hon är riktigt sugen?
Här kommer ett tips till er som helt enkelt är desperata, precis så som jag kan bli.

Bit av en bit på godisen, häll ut/gröp ur innehållet och skölj godisen med vatten så att all fyllning försvinner. Du känner nog fortfarande en liten smak av fyllningen men absolut inte så mycket som innan, så det är bara att njuta av chokladsmaken.

När man snutit sig och är inne på andra kassen med papper så kan man säga att man är lite som Rudolf med röda mulen. Men vilken tur då att jag köpt grejer på Make up store! De vet verkligen hur de ska sälja på en flera produkter. Jag tror faktiskt inte att det bara är för säljandets skull, det handlar ju om att de vill att man ska bli nöjd och det är ju självklart att de tipsar om saker och ting, men jag känner att jag är ganska duktig på att säga nej.

Så det blev en foundation som tydligen ska vara bra för min torra hud. (I jämförelse med den jag haft innan som man tydligen absolut inte skulle ha om man har torr hy.) Ehem.
Ett rouge, en pensel och ett puder som är transparent, d.v.s. utan pigment och sedan två stycken provkrämer. (Eftersom jag tackade nej till att köpa kräm så fick jag med mig lite på prov, så jag skulle märka hur bra det är och köpa det nästa gång.) Man kan säga att krämen var dyr.

Japp, det var nog allt för idag.
Hoppas ni har en finfin dag alla ni som läser detta.
Nu ska jag ta mig till min bästa vän, soffan.

Sjuk

Det började med halsont igår eftermiddag och fortsatte med ont i kroppen och huvudet. Sova dåligt och ta halstabletter, värktabletter. Hemma från jobbet, tråkigt, vill jobba.

Toarullen har jag nära, plastpåsen hänger på bordet, vatten att dricka och täcket över mig.
Over and out.

Lördagsmys

Jag och Dalle lyckas många gånger jobba om varandra men igår och idag har vi helg tillsammans!

Då och då ser vi till att lyxa till det lite och igårkväll så tog vi hem mat från Pallas Athena i Jönköping och såg på en film, Transporter. Nedanför ser ni en bild på en familjebricka för 2 personer. Man kan säga att det blev mat över. De har sjukt god fetaost, man kan inte riktigt få nog av den helt enkelt.

Det närmsta som står på schemat är att dricka kaffet i lugn och ro, vakna till liv. Dalle ska till frissan och vi ska försöka forsla en tvbänk till Dalles föräldrar. Hans minsta lillebror Jakob flyttar hemifrån till helgen och han får tvbänk och köksbord med stolar som vi haft stående i vårt förråd = mer plats att slänga dit ännu mer skräp. Nej, jag menar, vi ska försöka organisera och göra det fint. Haha, det har vi tänkt göra ända sedan vi flyttade ihop i mars förra året. Svärföräldrarna flyttar från hus till lägenhet i januari så de rensar ut. Vi ska få lite hyllor från dem som vi kan sätta in i förrådet så vi kan börja fixa och dona.

Så nu ska jag dricka upp mitt kaffe i lugn och ro, det är nice.

Make up store

Ibland ska det ju ändå vara nice att jobba på A6. Fick erbjudande av Make up store, medlemskap i ett år och rabatt på mascara.

Så igår köpte jag mascara (oerhört intressant att veta) och fick en ögonskugga som en liten gåva... GRÖN ögonskugga. Ja, gratis är alltid trevligt. Hade ju faktiskt grönt i min sminkning när jag gifte mig så det behöver ju inte vara helt fel. Får se om den används. För övrigt har de 20% rabatt på allt idag med och eftersom en del grejer börjar ta slut för mig så ska jag nog pallra mig dit. Låter som att jag har blivit sminkaddicted men så är inte fallet, har aldrig varit en sådan person som sminkat mig en massor, lite lagom är bra.

Idag skulle jag och Dalle besöka hans mormor och morfar för en fika men hans mormor har blivit sjuk så det får bli en annan dag. Tycker det är så mysigt att han har kvar dem i sitt liv, jag har ju inga kvar. Har alltid varit minstingen i familjen och alla har dött när jag ändå varit rätt ung. När vi besökte mormor när hon var i livet så var det liksom fåtöljen och Kalle Ankatidning som gällde. Känner ibland att det skulle vara så mysigt att få ha dem kvar i livet och bara prata, prata om allt i livet, om deras liv och upplevelser.
Jag får se Dalles mormor och morfar som mina extra morföräldrar. :)

Får se vad dagen har att erbjuda, kanske bara hyra film och mysa ner sig i soffan under en filt och bara vara, sådant är bra ibland.

God morgon

Ja hej och god morgon...

Här sitter jag och är helt tokigt morgontrött och rätt nyvaken.
Jag vaknar av att Dalle går runt i rummet och donar, tycker att han skyndar sig, varpå jag frågar om han försovit sig. Nepp, det är mitt i natten och Media Markt har blivit utsatt för en "smash and grab". Dalle är ju så nyfiken av sig och är van att åka på nätter sen den tid då han frilansade. Så han kan helt enkelt inte hålla sig trots att han ska jobba hela dagen och har jobbat konstant sedan förra tisdagen.
Som vanligt så är jag helt yrvaken och säger mest att han ska ta det lugnt, inte köra för fort och att jag älskar honom, de 3 viktigaste sakerna. Haha.

Vaknar när han kommer hem då han säger att klockan är så mycket att det är lika bra att han stannar uppe tills han börjar jobbet, annars så kommer han aldrig komma ur sängen. Vaknar ännu en gång när han ska ta sig till jobbet och säger hej då.

Om jag är trött, då vet jag vem som kommer vara trött när den personen kommer hem från jobbet om man säger så. :)

De dagar som varit har innehållit ledig dag, jobbdag, kvällsis hos svärföräldrarna, blivit bjuden på middag av kompisar, allmänt fix och don.

Idag är det jobb som gäller. Work work work, sen är jag ledig!

Jag är helt fantastiskt såld på allt som har med kärlek att göra och jag kommer på mig själv att jag sitter och ler. Även fast programmet "Ensam mamma söker" egentligen är ett lite knasigt sätt att hitta en annan livspartner med så ska jag ändå titta på det för det är ju så gulligt. Och när det är sådana där program som "En unge i minuten" så lipar jag ju varenda gång för att det är så fint. När jag och Dalle tittar på film så är det många gånger jag hör kommentaren "Louise, du gråter inte nu va?". Haha.

Japp, jag är minsann en sådan person och jag står för det! :)

Har ett tag haft slut på te. Nu är det påfyllt, så gissa vad jag ska göra nu? Fixa frukost, sätta mig med en varm kopp te, titta på tv och börja le.

Tjipp!

Musik i mitt hjärta

Pianot, det gillar jag. Att sjunga, det älskar jag. Det finns vissa låtar som gör att man bara fastnar. Jag gillar de låtar som har en mening. Många gånger kan jag känna att de flesta låtar endast görs för att göras, gärna sjukt upprepande gång på gång och helst att den ska handla om något oviktigt. 

Andra bilden med ackord är från låten "I won't let you go" med James Morrison. Refrängen är så oerhört skön, kan sitta och bara blunda och lyssna, gillar hans sound. Sedan att varenda eviga sida visar olika textalternativ gör mig lite småtokig, för jag kan inte själv identifiera vissa meningar, men vad gör det om hundra år.

Vill ni lyssna på den så har ni den här:
James Morrison - I won't let you go

Trötter

Så här känner jag mig idag.

Ska till jobbet om ett tag, tänker att det måste ju gå kanon att jobba med stängda ögon. Men troligtvis gör cykelturen susen!

Ett äpple om dagen gör gott för magen har jag hört.

Men sen vad jag ska äta innan jobbet, det är ju en helt annan sak, pizzarester från gårdagen. Det gäller att ge och ta, har jag hört...

Bröllopsresan till Zakynthos

Många har frågat om bilder från vår bröllopsresa till Grekland, så jag tänkte jag skulle visa några.

Som om jag vore en femåring så vill jag jättegärna sitta vid fönstret. Dalle är flygrädd och gillar inte höjder så han går gärna med på att inte sitta där. Jag tittar ut mest hela tiden och tycker att det är oerhört vackert.

Här tillbringade vi stor del av den tid på dagen då man inte kunde gå runt på stan utan att känna att kläderna blev blöta av svett. Det fanns en servering där man kunde beställa massa mumsigt. Ovanför hotellets namn kan ni se en uteplats. Där uppe åt man frukost med utsikt över havet. Väldigt rofyllt.

Som sagt, vi åt mycket mumsigt vid poolen. 

 

Man liksom mest bara läste bok och drack gott.

 

Vi var ute med båt och kikade på havssköldpaddan, vacker miljö och badade. Vi hade bokat den resan via Apollo så det var liksom jag, Dalle och galna turister. Ni vet känslan när klädbutiker har REA och det finns korgar fyllda med jättebilliga kläder, när alla knör och sliter som om det handlade om liv eller död? Lite så kändes det att vara på denna båt. Så fort någon i besättningen ropade att de såg sköldpaddor och var man kunde se dem så blev alla som galna. 80% av passagerarna tar sig till den sidan och hela båten lutar. Ja, det är inte riktigt min grej, så jag stod snällt på en sida och tänkte att jag skulle få se en ändå. Här har vi en.
 

Vi var till en vingård där vi fick smaka på hur mycket vin vi ville, gratis. När jag tänker att man testar vin så häller man upp lite i ett glas och smakar, för att sedan hälla upp lite av något annat. Har hört att man egentligen ska spotta ut det men det kan jag säga att det gjordes det inte. Här ser jag människor hälla upp fulla glas och dricker glatt på. Vi smakade på en del men kände inte att något av vinerna var något särskilt, så vi köpte inget där. Vi åkte även till en höjd där man kunde se ut över öns huvudstad och vi besökte en gammal kyrka. På 50-talet så var det en stor jordbävning som förstörde nästan allt på ön förutom två byggnader och en av dem var denna kyrka.

 

  

 

Jag har inte världens bästa kamera så man får nöja sig med vad det blir, särskilt på kvällen. Men det var väldigt mycket finare i verkligheten, bara så ni vet.

Vi badade mycket och eftersom jag är som jag är, så skäms jag inte över att lägga ut denna oerhört fagra bild på mig själv. Jag väljer att inte lägga upp någon sådan bild på Dalle, jag vill inte sova på soffan i natt, skämt å sido.

Vi var vita...

Men blev någorlunda bruna efter en vecka.

När en vecka hade gått kände vi oss färdiga på denna ö. Det kändes inte jobbigt att sätta sig på bussen som skulle ta oss till flygplanet som i sin tur skulle ta oss hem till Sverige. Vi hade en kanonfin vecka och det är en resa som vi aldrig glömmer. Självklart så fick jag sitta på fönsterplatsen även på resan hem.

I slutet av flygfärden hör vi kaptenen be oss att spänna åt säkerhetsbältena lite hårdare innan landning då det regnade och blåste en hel del. Det gjorde ju inte Dalle lugnare. Det gungade en hel del men jag tänkte mig att jag satt på ett tåg. Vi landade säkert och kaptenen fick applåder. Vi hämtade upp vårt bagage och åkte hem, hem till Jönköping.