Louise Hellström: april 2012

Påbörjat min fjärde soppåse med snytpapper, förvånad att jag inte tappat näsan. Känner mig bättre och det känns skönt att det går åt rätt håll. Rösten känns bättre än innan men skrovlar fortfarande och hostar. Blir rastlös av att se att solen skiner, man vill bara springa runt och rulla i gräset. Men nog om min förkylning, men en liten uppdatering eftersom jag vet att vissa familjemedlemmar läser.

Tänkte att det kanske kunde vara kul att se lite vad jag köpte i New York. Så här kommer lite bilder till de nyfikna. Som sagt, inte jättemycket handlat egentligen men nöjdast är jag över den grågröna stickade tröjan och det färgglada blommiga linnet. Linn lockade mig genom att måla sina naglar med ett riktigt somrigt färgstarkt rosa nagellack. Någon dag där efter så shoppar jag ett liknande rosa plus ett nagellack som både kan användas som baslack och topplack. Me like.

Jag och toarullen är väldigt tajta just nu, vi är helt enkelt bästa vänner. Går runt här hemma med plastpåsen i ena handen och toarullen i andra. Mitt handbagage är halstabletter, nässpray och allt annat som man kan tänkas behöva. Stationerna jag pendlar mellan är sängen, soffan och toan. Men nu har jag satt mig vid datorn för att försöka sammanfatta veckan som varit. Vi har som sagt kommit hem ifrån New York och ledordet för hela veckan är "fantastiskt".

Vi åker till Dalles bror Filip dagen innan vi ska lyfta med flyget. Får kvällsis sent på natta när vi kommit fram och lägger oss sedan för att sova. Vi sover väl inte kanongott, spända som två små barn innan julafton. Dalle är mest spänd inför resan eftersom han hatar höjder och att just flyga är en av de värsta saker han vet om. Jag är däremot väldigt förväntansfull. Jag gillar ju att sitta vid fönstret och titta ut medan Dalle mest sluter in sig i sin lilla bubbla under resan. Jag har huvudvärk på vägen till NY och hade inte packat med mig värktabletter i handbagaget. Funderar om personalen på planet kanske har några men det stannar bara som en tanke. Fråga mig inte varför jag inte frågade, men efter en lång resa kommer vi äntligen fram. Taxibilen kör på och stötdämparna i bilen var väl inte de bästa, om de ens existerade. Dunk, dunk och dunk. Kommer fram till Linn och Joel och det känns så skönt att vara framme.

Vi får kvällsmacka och vi pratar på. Härifrån så går dagarna ihop värre än en pannkakssmet. Vet inte riktigt vad som var måndag, tisdag eller fredag men sammanfattningsvis så har vi gått, gått och gått, däremellan tagit tunnelbanan. Något man inte ska bli förvånad över i USA är alla dessa människor, unika exemplar. Såg en person som satt på huk mitt på perrongen vid tunnelbanan och kissade. Vet inte alls vad som hände där men det var ingen liten stril utan mer som en stor fontän bakåt. Som sagt, inga konstigheter. Många kliver på tunnelbanan och sjunger/spelar en stund för att sedan hoppas på att passagerarna ska ge en slant. Vissa var mindre bra medan det fanns vissa guldkorn som man inte ville skulle gå av vagnen. Band som spelade svängig musik på stationerna medan man fokuserat följde med denna myrstack av människor som flödade åt olika håll.

Vi har shoppat. Efter någon dag hade jag bara hittat tre baslinnen men efter att dagarna gick så fann jag lite mer. Vi har turistat lite, så som att åka upp i Empire state building. Vi betalade extra för att slippa stå i en lång kö och när vi väl ska stå i kö för att få ställa oss i en hiss som ska ta oss uppåt är det en annan turist i närheten som visar upp ett kort, något slags expresskort som gjorde att man fick gå före i hisskön. Vi liksom mest slank med på ett bananskal och följde med och svisch så var vi x antal våningar uppe i byggnaden. Hissen tog 10 våningar i taget och man fick hänga med att svälja för att tryckutjämna.

Vi var och kikade på Ground zero, det som förr var World trade center. Gick vidare söderut och tittade ut mot frihetsgudinnan. Istället för att stå i en lång kö för att åka runt i en båt runt denna staty, satte vi oss på en parkbänk i solskenet med varsin glass i handen.

I New York är våren i full fart och det blommar överallt. Jag var som i mitt egna lilla paradis när vi gick runt i parker med dessa vackra träd som blommar i olika färger men min favorit är de träd med rosa blommor. Så otroligt vackert, jag njöt till fullo och sög in allt det fina. 17-25 grader varmt om dagarna, regnade bara en av dagarna. Ösregn medan vi strosade runt på Times square med paraply i högsta hugg. Ställde mig rakt i en vattenpöl och tänkte "neeeej", men det är bara till att glatt traska vidare. Gick in i den stora M&Mbutiken, ni vet M&Mgodisarna? Tre våningar med souvenirer och framför allt godis. Stora rör fyllda med dessa färgglada godisar. Ta en påse och sätt i slutet av röret och dra i spaken så trillar godiset ner som ett vattenfall.

Vi var även iväg och såg på en NHLmatch. Dalle har sedan han var liten alltid velat gå på en match och det är bara till att haka på. Jag är ju inte den sportigaste tjejen på denna jord men hockey är en av de sporter som är roligast att titta på. Så jag får vara glad att han inte älskar boule eller något annat slött. Måste säga att det var väldigt roligt. Man fick varsin röd handduk och en kobjällra att svinga runt och klinga med. Hög ljudnivå och otroligt hängivna fans. Stod det på montrarna att det var towel time så var det helt enkelt bara till att svänga runt med den röda handduken och heja på.

Vi har varit ute och ätit om kvällarna och umgåtts med fina Linn och Joel. Helt fantastiskt roligt. Vi har bara tagit dagarna som de kommit och det har varit så avslappnat och skönt.

Är jag nöjd?
Väldigt nöjd.