Nu är jag i farten

Och nu har jag startat på riktigt...

Glad påsk!

Ja, men glad påsk på er!
Sitter här och försöker vakna till liv. Min kropp har kommit in i en lunk. Vaknar oftast samma tid på morgonen och känner att jag sovit mina timmar. Jag går upp och efter ett tag så hamnar jag i en dvala då jag känner mig så galet trött, för att sedan få krafter igen och starta igång dagen på riktigt. Det är väl den dvala jag bearbetar just nu.

Igår var vi hemma hos mina svärföräldrar på lite mat och annat gott. Väldigt mysigt. Tillslut tror jag att hälften av gänget gäspade i takt när mörkret hade lagt sig. Somnade gjorde jag väldigt fort när jag väl krupit ner i sängen.

Så idag är det jobbdag för hela slanten. Jag ser framför mig alla exalterade små barn som endast har en sak på sina hjärnor. De vill ha sina påskägg fyllda med godis, gärna så det väller över så man inte kan stänga det. Som ni säkert kan tänka er så var det ju en höjdpunkt för mig när jag var liten. Kommer ihåg mitt lilla, lilla påskägg som jag varje år fick mitt godis i, ägget var t.o.m. namnat. Ja, Louise stod det på sidan av ägget och tur var ju det. Tänk om någon hade råkat ta en godisbit från mitt ägg, det hade ju varit katastrofalt. Ha, ha.

Jag har alltid haft visionen att plocka björkris och pynta det. Tror ni att visionen någonsin blivit verklighet? Nej, det är ju inte riktigt så då va. Tror egentligen att största anledningen är att jag inte vet var det finns någon björk i närheten som jag når grenarna på. Ja, vi säger så i alla fall så låter det kanske bättre. Men någon gång ska jag få tummen ur, nästa år kanske.

Nu börjar det bli dags att göra i ordning sig inför jobbet.
Hoppas ni får en mysig påskhelg!

En liten babyfilt

Nu är den äntligen färdig. Eftersom jag haft sådan spänningshuvudvärk som kommit och gått var och varannan dag så har det inte blivit mycket arbetat på den. Men när jag igår insåg att det inte var så mycket kvar så blev det racerfart på mig och vips så var den färdig.

En liten filt att ge bort, ha kvar tills man själv har en bebis, vi får se vad det blir av den. Men nöjd är jag i alla fall. Nu var det ju till att börja med den där poppiga filten som jag visat en ruta på tidigare. Har velat göra klart denna filt innan jag påbörjat något nytt. Risken hade varit att denna filt inte blivit helt färdig om jag påbörjat något annat. Det är så mycket roligare att virka än att fästa trådar och sy ihop kan jag ju säga.

En bekännelse...

En hel vecka sedan jag bloggade senast. Nästan så det är oförlåtligt. Vad gör jag om dagarna egentligen? Det är knappt att jag vet det själv.

Jag längtar efter våren mer än någonsin. Men hjälp vad du tjötar om våren Louise. Ja det gör jag men jag vill ha värme och jag vill ta på mig vårjackan utan att frysa ihjäl. Vill ha en sjal istället för halsduken som jag alltid virar två varv p.g.a. blåsten och kylan. Jag vill ha blommor, ljusgröna träd och känna en ljummen bris istället för den där piskande vinden som känns som svidande bitchslaps.

Ikväll är jag gräsänka. Dallemannen ska iväg med kollegor till Trollhättan och kvar är jag. Ska jag göra något särskilt? Nej, inte direkt. Det enda jag har inplanerat idag är att jobba. Mannen min har jobbat till 24 hela veckan så jag har väl varit gräsänka de flesta kvällarna förutom en kväll då jag hade fin vän på besök.

Igårkväll kikade jag på film och jag blev så sur på mig själv när jag vaknar upp och inser att jag somnat och missat de sista minuterna av filmen. Har inte en susning om hur den slutade, inte en aning. Tv:n fortsätter att vara påslagen och jag fortsätter att somna om vartannat. När jag sedan tittar på klockan så visar den 23:15, d.v.s. dags att sova. Tittar i godisskålen och inser att jag inte har ätit så mycket under kvällen. Jag ska erkänna. Vet ni vad jag gör och vad jag tänker? För att vara ärlig så blir jag lite mer sugen på godis, men största anledningen till att jag äter av godiset är följande. Jag tänker att jag måste äta upp de godaste godisarna för jag vet ju att Dalle kommer hem senare på kvällen. Vem vet vilka som finns kvar på morgonen när han väl varit där och grävt? Hade ju varit katastrof och de godaste hade blivit uppätna. Eller? (Hej ego).

På morgonen går Dalle upp före mig. Ja, jag vet, det är ju nästan ett mirakel i sig. Jag ligger kvar och hungern börjar tillta. Dalle tassar ut i vardagsrummet och kommer tillbaka bärandes på godisskålen och frågar om jag vill ha. Jag ler och tänker att han minsann vet hur jag fungerar, men när han väl ser hur jag småäter så frågar han efter ett tag. "Ska jag ta bort skålen?" Jag nickar och tur är ju att han känner mig. Ni vet ju mig, börjar jag så kan jag ju inte sluta och det är ju bättre att grunda med vanlig frukost än med socker. Jag är helt knäpp, jag vet och jag får lite dåligt samvete. Det kan ju nästan låta konstigt, men det är de där småsakerna i vardagen som är fina. Den där gesten som kan tyckas vara liten men i det stora hela faktiskt är väldigt stor. Kärlek i det lilla som för mig egentligen är den finaste delen av kärleken, när man känner varandra så väl. Ja det är minsann fint det.

Solen skiner och det förstår ju vem som helst att jag inte tackar nej till. Man får extra kraft och det känns lättare att ta sig till jobbet.

Så nu är det bara en timma kvar innan arbetspasset börjar. Kan ju vara bra att börja göra sig i ordning. Ja, det är nog dags.

Ha nu en mysig lördag!

En grottmänniska

Vaknar på morgonen vid 7-tiden. Kan inte somna om. Ja, men då är det ju egentligen lika bra att stiga upp. Särskilt när klockan ändå ska ringa kl 8. Men trots jag sovit många timmar så känner jag mig som en grottmänniska. Uff, uff, gruff. Kanske är jag trött ändå? Vid filmmys igårkväll så vägrade jag att erkänna att jag somnat i soffan. Varför gör man det trots att man vet att man somnat? Jag kommer ju knappt ihåg vad jag sett av filmen. Ha, ha.

Vad gör grottmänniskan det första hon gör på morgonen? Hon tassar in till vardagsrummet för att nalla lite godis sedan gårdagen. Till hennes förskräckelse finns inte skålen där. Var har Dalle gömt den, tänker hon. Hon går vidare till köket och där ser hon att skålen står på köksbordet. Pjew. Morgonen är räddad. Samtidigt, hade han gömt godiset så hade jag inte gett mig förrän jag hittat det. Ha, ha.

Det mesta har gått i slowmotion nu på morgonen men det är då det är skönt att man vet att man har tiden med sig. Känns skönt att vi tjejer iallafall har smink. Vad skönt det är att trolla lite. Vips, så ser man inte lika trött ut. Vilken räddning.

Idag blir det jobb från öppning till stängning. Efter det blir det till att åka iväg till vänner. Solen skiner nu på morgonen och det blir till att ta på solbrillorna. Blev ju nästan blind på kuppen igår när jag gick till jobbet. Ögonen är minsann inte vana vid solsken. 

Jag hade tänkt ta en bild på mitt pigga jag men det gick inte så bra.
Ni får helt enkelt använda er livliga fantasi.
Men får väl lägga in någon bild så ni har något annat att titta på. Bilderna är inte från den här våren som ni kanske förstår men det får ju en att längta ytterligare lite till, om det nu är möjligt.

Bus och lek

Helgen försvann i ett nafs. En Alicia som glatt springer runt och leker med sin nya radiostyrda bil. Vi pusslar, pärlar och läser böcker. Gabriel sitter och är nöjd mest hela tiden förutom när han är hungrig, trött eller behöver ha blöjan bytt. D.v.s. en väldigt lättsam bebis. Det är tjo och stim alla minuter på dygnet förutom under vila och när natten råder. Det är härligt att ha familjen på besök, ett sus och dus som är konstant. När de sedan hade åkt i söndags så blev det nästan kusligt tyst i hemmet. Både jag och Dalle hamnade i soffan, jag var nog tröttast för jag somnade en stund i soffan. Har vi haft en mysig helg? Ja, det har vi.

Annars är det inte mycket nytt på himlen. Jobbdag idag och sedan står det tvätta, tvätta och tvätta på schemat. En sådan där vanlig vardag helt enkelt. Och vardagen är ju rätt så skön den också.

Nu är det minsann dags för lunch innan jag ska ta min racercykel till stan.
Ha nu en härlig tisdag.

Medan man väntar

God morgon, god morgon.
Sitter i väntans tider på besök. Väntar på två busfrön tillsammans med sina föräldrar. Ja, idag kommer bror Mattias med fru Marina, bustrollet Alicia och sköningen Gabriel.

I väntan kan man ju alltid sy lite. Det blir lite roligare när man börjar se resultat på filten som jag så länge fäst trådar på.

Och så gäller det ju att stanna upp och njuta av lite blomster också.

Mycket mer än så blir det inte idag.
Tjipp.

Lustigt biobesök och en överraskning

Vi fick presentkort på SF av min syster i julklapp och det måste ju utnyttjas. Båda två är egentligen väldigt trötta men vill ändå hitta på något.

Vi kikar på vad som går på biografen och ser att de börjat visa filmer lite tidigare på dagarna. Vi bokar biljetter till "A good day to die hard", bokar t.o.m. stolar med extra benutrymme. När det börjar närma sig går vi ner mot stan. Äter lite på subway innan vi fyller på med baconchips, godis och dricka. Vi går upp för trapporna och vidare in till salongen som har 264 platser. När vi kliver in i salongen är vi än så länge helt ensamma. Tiden går och där sitter vi på våra plusstolar. Ingen annan kliver in i salongen. Vi sitter och skrattar lite åt det och jag hoppas på att ingen i personalen ska ställa sig framme på scen och hälsa välkomna. Tänk så pinsamt, men ingen kom, bara dörrarna som stängdes. Reklamen startar och vi inser att vi kommer vara helt ensamma under hela filmen. Extremt lustig känsla måste jag säga. Av ren vana viskar man nästan till varandra under filmens gång trots att ingen finns att störa runt omkring. Jag kan t.o.m. fråga Dalle om saker som händer i filmen, om jag inte riktigt hänger med. Ja, men det är inte alltid så lätt att hänga med och jag står för det. Haha. Men filmen var bra, extremt mycket action, pang, pang, boom.

När vi väl kommer hem så står ett blombud lutat mot dörren. Ja, men ni vet ju mig. Nyfiken till tusen, öppnar buketten det första jag gör när jag kliver in genom dörren. Då är det två vänner som skickat blombud med lite choklad. Det är då det värmer extra mycket i hjärtat och man blir så lycklig av att ha så fina vänner. Så, tack Alexandra och Niclas!

Leeedig!

Efter två dagar fyllda med jobb och kampanjsomställning (fått in massa vårnyheter) så är kroppen rätt så mör. Därför är det väldigt skönt att vara ledig i två dagar nu. När jag idag rensar mina byxfickor hittar jag detta.

Man kan ju säga att man under en jobbdag med prisomställningar plockar på sig rätt mycket lappar.

När jag märker att mascaran börjar ta slut så försöker jag alltid att utnyttja varenda liten gnutta av det innan jag köper en ny. Vrider runt med borsten för att få upp det allra sista. Finn ett fel.

När borsten går av, ja, då måste man nog köpa en ny.

Så idag är en ledig dag och jag ska försöka att inte göra allt för mycket. Det har varit mycket inplanerat dessa veckor så det kan ju vara bra med en lugn dag.

När jag idag slängde soporna såg jag några snödroppar längs huskanten. Fick minsann stanna upp en liten stund och välkomna de små fina blommorna. Älskar.

Dagen efter bröllop

Ja då var det ju bröllopsfirande för hela slanten igår. Kanonvackert brudpar, jag grät en liten skvätt, de sa ja. Blir så mycket mer känslofyllt för mig att vara med på vigslar efter att jag själv varit med om det. Man vet hur stort det känns att stå där. Ja, det är otroligt vackert helt enkelt. Iskall vind som fick de flesta kvinnor att frysa om benen. Vidare mot festlokalen, fest hela kvällen med mycket mat, skratt, tårar, tal, hälsningar och allt annat som hör till. Väldigt mysigt helt enkelt. När festen började lida mot sitt slut hör jag hur någon säger, "Louise, du ser ju helt slut ut". Kan hända att det t.o.m. var ordvalet "förstörd" i den meningen. Ha,ha, men jag bjuder på det. Jag var nog rätt så slut, särskilt när man under kvällen haft lite huvudvärk bakom ögonen. Men det försvann senare på kvällen som tur var.

Så nu sitter jag här med min frukost. Känner mig riktigt morgonseg, som att jag fortfarande ligger i sängen fast jag varit uppe ett tag.

Idag är det bl.a. lite kalasfika med familjen Svensson och morföräldrarna Hellström som står på schemat. Kalasfirande sedan jag fyllde år, lite sent firande men så blir det när man får skjuta upp p.g.a. sjukdom från vår sida.

Ja, såhär såg vi ut innan det var bröllopsdags. Det börjar bra, sedan spårar det ur lite och i slutet tar jag steget längre och ser något drogad ut.

Det var allt för mig idag...

Min manliga Törnrosa

Jag är helt säker på att jag har en manlig version av Törnrosa här hemma, men här handlar det inte om någon förtrollning. Detta är ren talang. Jag vaknar minsann alltid tidigare och går sedan upp efter ett tag när jag inser att jag inte kommer somna om. När jag väl varit uppe ett tag så blir jag tillslut så rastlös att jag alltid väcker honom. Men än så länge har jag hållit mig.

Idag är en speciell dag, det är bröllop på schemat. Något fantastiskt som sker mellan två vänner. Jag kommer ihåg min egna bröllopsdag med sådan glädje och värme. Det var det mest fantastiska att få stå framme i kyrkan framför Dalle och lova honom min kärlek och trohet.

Gårdagen var fylld med jobb och mysigt häng med vänner på kvällen. Dagarna innan har också innefattat jobb men också pyssel med koppling till möhippan som varit.

Under tiden som jag skrivit detta inlägg har den där Törnrosa faktiskt klivit upp, helt självmant. Ibland ska man ju faktiskt bli överraskad. Det är väl dags för frukost snart.

Ha nu en kanonfin lördag!