I'm a fighter

Vad har jag gjort? Jag kan inte vara frisk. Ja, men lite så tänker jag när jag scannar mitt kort på Friskis & Svettis för att få biljetten till spinningen som jag bokat.

Hon som håller i spinningen känns som värsta roboten, fullt ös och hon verkar inte ha någon som helst begränsning. Bredvid mig har jag hurtbullen Josefine som kör på och jag hakar på så gott jag kan. Redan vid passets början är det någon i min närhet som stinker svett, som gamla svettiga strumpor. Flera gånger under passet kommer denna ovälkomnande odör emot mig och jag rynkar på näsan flera gånger om. Passet är uppdelat i två faser och efter första fasen funderar jag seriöst på om jag ska avsluta. Blodsmak i munnen och benen dödar mig, men jag bestämmer mig för att fortsätta. Vill man uppnå mål här i livet så kan man helt enkelt inte ge upp. Jag ska minsann träna mig stark och få kondition för en gångs skull här i livet.

Passet går mot sitt slut och vid nedvarvningen säger hon som leder passet att man ska ta bort motståndet på cykeln och se till att dricka vatten om man känner att man behöver. Jag tar tag i min vattenflaska, den är tom. Jag har druckit som en elefant.

Vi går mot omklädningsrummet och jag kan inte annat än att skratta när jag ser mig själv i spegeln. Ett, två, tre, rött ljus! Det är verkligen inte smickrande.

Vi går ut och pratar om att träna skivstång på söndag kväll och jag inser sedan att jag ska cykla hem. Det är bara till att sätta sig på cykeln och trampa på. Ska över ett övergångsställe med rödljus och man kan tycka att det skulle räcka att jag tittar mot bilarna för att de ska stanna, men jag får helt enkelt vänta på grönt ljus. Jag skulle lätt kunna extraknäcka som rödljus.

Väl hemma så duschar jag och drar därefter på mig min OnePiece, kraschlandar i soffan och där fastnar jag. Idag har jag tack och lov ingen större träningsvärk, mest en lite öm rygg. Senare idag är det dags att ge sig av till jobbet för att sedan ha fredagsmys på kvällen.

Jag älskar när jag känner att kroppen börjar växa sig starkare, det är så det ska vara.
I'm a fighter.

En morgontrött räddare i nöden

Vaknade på morgonen när Dalle gjorde sig i ordning inför jobbet. Jag kommer ihåg att jag hade svårt att vakna till för att få fram de ord jag tänkte. När jag tänker tillbaka på det så blir jag inte förvånad om jag snackade i nattluvan. Han går till jobbet och jag somnar om. Vaknar flera gånger och tänker tanken att jag borde gå upp men det räcker att jag blundar, så somnar jag om. Försöker vakna till liv genom att surfa runt på mobilen men det är kört redan från början. Det är varmt under täcket, tanken på att gå upp gör att jag fryser och jag kryper djupare ner under täcket. Men när jag väl tvingade upp kroppen så åt jag min frukost och bestämde mig för att ta mig ut. Låta vinden piska liv i ansiktet och min kropp.

Så nu är jag hemkommen efter att ha suttit vid Vättern i nästan två timmar, varav telefontjöt med fadern min i en. Trots blåsten hittade jag ett ställe med lä. Änderna är mina polare, men de vågar inte gå för nära. Märker att en av dem nafsar på något grönt och ser att det är ett fiskedrag. Att den inte förstår att det inte är ätbart, det borde den ju märka kan man tycka men icke. Så räddaren i nöden som jag är, går jag emot henne och hon flyr trots att jag är världens snällaste. Något säger mig att hon blev tjurig på att jag snodde något som hon tyckte var hennes.

Gerberan i köket har blommat ut och jag känner mig som en kung. Humlan har vaknat till liv, likaså fjärilarna. Tussilagon blommar och igår plockade jag första buketten vitsippor. En liten bukett som precis fick plats i en äggkopp. Trots sin litenhet så lyser den upp med sina vita kronblad.

Vissa saker förändras aldrig

Våren är ju på ingång som de flesta märkt, men nästa vecka bjuder på sämre väder så det gäller att njuta. Igår tog jag mig ner till mitt favoritställe innan jag började jobbet, kanotklubben. En kaffe i ena handen och god frukt i andra. En liten kille kommer med sin mamma och även han bosätter sig på sanden. Han har istället en spade i ena handen och en hink i andra. Tänk hur länge man kunde sitta med en spade och en hink. Gräva, bygga, riva, gräva, bygga, riva. Det är nog en räddare i nöden för småbarnsföräldrar. Att barn i vissa lägen kan kliva in i sin egna lilla värld och bara leka koncentrerat i en evighet.

Gräver i min väska efter en hårnål att sätta upp luggen med men får nöja mig med en hårsnodd. Jag har hål i fodret på väskan och utanför fodret hittar jag en hård karamell och självklart så äter jag upp den. Jag har ingen aning om hur gammal den är men tänker att sånt inte kan bli alldeles för dåligt.

Ni ska veta när jag var liten, helt hopplös tjej när det gäller godis. Min storasyster var ju en godisätare ut i fingertopparna och eftersom hon inte ville att vår mamma skulle hitta godiset (för ni kan ju gissa i vilken mage det hamnade i då) så gömde hon sina godispåsar i sin garderob. Jag tror i och för sig inte att det undgick vår kära mor att det gömdes godis där, men när min syster städade i garderoben lite då och då så kunde hon ibland hitta någon gammal godispåse. Hon frågade alltid ifall jag ville ha det och tro aldrig att jag tackade nej. Vem brydde sig om det var hårt och segt, det var ju godis! Vissa saker förändras nog aldrig.

Så idag ska jag nog göra samma sak. Ta med mig min tjockpannkaka som lunch, lite kaffe och frukt ner till strandplätten och njuta av det fina vädret innan det blir dax för att sätta sig på cykeln och rulla in till stan.

En av de bästa ting nu när vi har våren och sommaren på intåg är att solen reser sig rakt utanför vårt vardagsrumsfönster. Solens sken letar sig in genom vardagsrummet och vidare till sovrummet och när man ibland vaknar på morgonen så ser man hur sovrummets dörr lyser upp i eldiga färger. Det är fint helt enkelt.

De senaste dagarna

Vad har hänt de senaste dagarna?
Långpromenader, mys med vänner, lunch i solsken, glass i värmen, fönstertvätt (kan det bli smutsigare än vad det varit? Nej är svaret), bra musik, mysfrukost, nagellacksköp, jobb, fika hemma hos svärföräldrarna, telefonpratande och allt annat som hör vardagen till.
Nu blir det till att söka sig till soffan och tigga om fotmassage.

 

Precis som en ledig dag ska vara

Jag är precis som min kära mor. Sätt mig i solen tillsammans med något att dricka och lämna mig där för några timmar. När du kommer tillbaka ska du se att du hittar mig på samma ställe. Kanske någon meter åt höger eller vänster beroende på hur solen rört sig. Jag har däremot inte liknande pigment som min mamma. Hon blir pepparkaka och jag är lycklig om jag blir brun till sensommaren. Det finns tre saker man kan göra för att jag ska slappna av fullt ut. Antingen sätter du mig i solen, kliar mig i håret eller så masserar du mig. Det är som att trycka på en inre offknapp som jag i vanliga fall har svårt att nå.

När jag var yngre hade jag och en av mina bästa vänner Alexandra som någon outtalad tävling om vem som kunde bli brunast. Jag förlorade, varje år. Vet en sommar då jag faktiskt blev riktigt brun, nästan för brun. Kan det vara sant, ja faktiskt. Men sommaren där efter fick jag också min dom. Jag hade lyckats få min hud att bli känslig för solen. Gissa om jag var ledsen. I min lilla tonårsvärld var det en av de värsta saker som kunde hända. Vet hur jag en gång satt i ett tält på Nyhem under ungdomshelgen och storgrät. Alla andra sprang runt och hade vattenkrig medan jag fick gå undan då jag redan hade känt av hur det började klia på huden.

Idag är jag väldigt glad över att det verkar ha gått över. Jag vågar fortfarande inte riktigt tro på det men jag är numera duktig på att smörja in mig. Inte med flera år gammal solskyddsfaktor som egentligen har samma effekt som en hudlotion, utan en uppdaterad. 

Spinningen som skulle bli av ikväll har blivit utbytt mot en långpromenad och det tackar jag inte nej till. Får se om det blir några bilder tagna.

Men just nu sitter jag och njuter av en kaffe och äter en lussekatt. En lussekatt? Jajjemän, det finns kvar i frysen och det är ju synd att slänga tänker jag. Sedan om de blir gamla efter ett tag, det vet jag inte men de smakar gott och skulle det vara så, så är det bara att tänka att lite skit rensar magen. Det är samma med julstjärnan som min mamma och pappa kom med senast de var här. Varför slänga när den fortfarande är grön? Nej, här slänger jag inte i onödan om det inte ser helt totalt utdött ut. Försöker ha lite tålamod och tänker att så länge det är grönt och inte brunt så kan ju ett mirakel ske.

Efter lite tålamod med en gerbera har jag till min glädje sett att jag kanske inte är helt värdelös med blommor. Jag sätter mitt hopp till att den ska hinna växa till sig och blomma ut innan den vissnar.

Hoppas ni har en lika skön dag och att ni har lika soligt och varmt som här.

Lugnet före spinningen

Gick och la mig med spända axlar och nacke igår, ni vet mig, spännis nummer ett.

Tog mig en dusch precis när jag vaknat för att försöka väcka musklerna till liv och mjuka upp. Jag smyger tyst runt i lägenheten och plockar ihop jacka och mössa innan jag öppnar dörren och går ut i det fina vädret. Dalle ligger nämligen och sover då han jobbat sent.

Så nu sitter jag här vid mitt favoritställe. Vättern ligger ovanligt stilla, fåglarna kvittrar och jag är inte den enda som passar på att njuta av det lugn som råder en morgon som denna. Bredvid mig lägger en man i sin kajak och paddlar ut.

Idag blir en lugn dag, men ikväll ska jag sätta mig på cykeln och spinna loss. Tagga tagga tagga!

Älskade solsken

Solen skiner ännu en dag och det bästa av allt är att jag är ledig. Så när jag inte bakar bröd eller gör någonting annat, så vet ni var ni hittar mig, på balkongen och njuter av solen. Gäller ju att passa på att få lite fräknar i ansiktet, få lite färg så man inte alltid är blekfis nummer 1. Samtidigt verkar det bli ännu bättre väder i morgon så jag bosätter mig nog på balkongen då också.

Nya örhängen

Att göra något långsamt

Att göra något långsamt är något som jag både är bra och dålig på beroende på situation och aktivitet. Jag är många gånger noggrann och gör saker utförligt, jag tar mig tid och gör det ordentligt. Men det finns många tillfällen då jag helt enkelt gör tvärt om.

På vägen till jobbet igår så gick jag som vanligt längs Vättern. Det är vackert väder och solen skiner. Vågorna ligger stilla och diset svävar över vattnet och fyller den blå himlen. Jag kommer på mig själv att jag går fort, varför gör jag det? Jag har ju inte alls bråttom. Jag saktar ner farten och säger till mig själv gå långsamt. Samtidigt som jag går så tittar jag ut över Vättern och tänker snabbt tanken att det är vackert men reflekterar inte så mycket mer över det. Kort därefter kommer jag på mig själv att jag ökat takten igen. Jag saktar ner och tänker på nytt gå långsamt, du har ju inte bråttom. Åter igen sveper tanken förbi mig, vad vackert det är, stilla och fridfullt. Jag stannar upp och går fram till gräset som möts av stora stenblock som i sin tur möter det kalla vattnet som sköljer över stenarna. För tro mig, det är inte förrän på sensommaren som en vanligt funtad människa tar sig ett dopp i detta vatten. Jag njuter av utsikten en stund, tar ett extra djupt andetag och suger in känslan, det är skönt. Efter en stund vänder jag mig om för att fortsätta gå mot stan och självklart kommer jag på mig själv att jag ännu en gång går fort. Jag känner mig inte jagad av tid men det är så min kropp fungerar, full fart.

Jag tror att många kan känna igen sig. Jag har tidigare fått råd om att göra saker extra långsamt, att ta tid på mig. Tror att det är något som många skulle må bra av. Att t.ex. hoppa av en hållplats tidigare när du åker buss och gå den sista biten, gå gärna sakta. Att göra allt dubbelt så långsamt. Att inte göra flera saker samtidigt. När du borstar tänderna så borstar du tänderna och gör inget annat. Du går inte runt och pillar med annat samtidigt, du ska helt enkelt stå vid handfatet och bara borsta tänderna. Du behöver inte laga mat och diska samtidigt, gör en sak i taget.

När du duschar, känn efter hur det känns när det varma vattnet möter din hy. När du smörjer in din hud efter att ha duschat eller badat, gör det långsamt och känn efter hur det känns. Är det kallt, varmt, mjukt eller är det kanske strävt? Gör det inte bara för att det ska göras, utan ta dig tid och känn efter hur det känns. Tugga maten långsamt och tänk på hur det smakar och hur det känns i munnen, njut av smaken och doften. Njut av din vackra omgivning, uppmärksamma alla färger som finns runt omkring dig. Känn hur vinden omfamnar dig när du är ute, blunda och låt solens strålar värma dig.

Det finns så mycket vi gör efter rutin. Jag tycker det är viktigt med rutiner, men jag tror många skulle må bra av att känna efter mer, självklart även mig medräknad. Att helt enkelt stanna upp och stänga av autopiloten för en liten stund. Så idag har jag tagit en väns råd, att ta tid till mig själv. Att göra allting långsamt och känna efter. Övning ger färdighet har jag hört.

Och eftersom jag tror att det knappt finns någon som är snygg med ansiktsmask så bjussar jag på denna bild.

Disktips

För att flika in med ett tips...
Dalle är kanske inte den bästa på att diska sina matlådor och att glömma dem på jobbet är något som sker då och då. När man öppnar dessa kan man inte påstå att det doftar blommor och nybakade bullar. Men han har hittat en lösning på detta problem.

På med snorkeln och kör så det ryker, oerhört hett.

Gräsänka och fredagsmys

Solsken har det varit och det tackar jag aldrig nej till. Molnigt och disigt idag men jag håller tummarna för att det ska spricka upp. Gräsänka över en natt, Dalle är iväg på äventyr mot Malmö, Årets bild.

Ikväll blir det till att umgås med fina Sandra. Förr var Sandra den person som för det mesta stod bakom kameran medan jag fick bli fotooffer, linslus everywhere. Ni ska bara veta hur mycket foton och filmer det finns, hua. Men några bilder har jag på oss tillsammans och de är guld värda. Allt från den tid då man inte tittade in i kameran, eller när man var lite småknäpp och från den tid då man vuxit upp, men bara en smula.