En dag kvar

Granen står så grön och grann i stugan. Ljusen sprider ett mjukt sken på morgonkvisten, kulorna hänger och dinglar i de tunna kvistarna och glittret är tjockt till tusen.

Idag är sista jobbdagen innan julen faktiskt knackar på dörren. Lite rocky road är gjorda och likaså jultraditionen med färskost. Alla julklappar är inte inslagna ännu men det ska vi ordna.

Where have I been?

Louise, du har ju inte uppdaterat bloggen på flera dagar. Jag har haft fullt upp med att äta choklad från min kalender. Nä, men jag har helt enkelt inte haft ork att blogga. Fullt ös på jobbet betyder en Louise som är rätt så trött om kvällarna. Men snart är det minsann julafton!

Julgodiset är inte fixat än, det ska nog göras lite ikväll om det finns tid och ork. Granen ska köpas in och pyntas och lite till ska fixas.

På jobbet igår gick min röst bananas. Rösten blev mer och mer lik en liten flickas och min jobbarkompis kom på sig själv att hon nästan skrattade rakt ut när hon hörde mig. Dalle kunde däremot inte sluta skratta i telefonen när vi pratades vid. Känns skönt att jag kan glädja andra menar jag.

Jag vill helt enkelt berätta att jag lever.
Ta det nu lugnt innan jul. Du behöver faktiskt inte stressa, det gör dig inget gott. Stanna upp och ta ett djupt andetag, bromsa och lägg in handbromsen ett tag.

Tack och hej.

Konsten att inte göra saker

Denna vecka har varit snurrig. Vilken dag är det idag?, har jag frågat mig nästan varje dag. Igår innan jag slutade jobbet var hjärnan potatismos. Jag bara log åt mig själv när jag insåg hur borttappad jag egentligen var, kortslutning deluxe. Hjulet snurrade men hamstern var död så att säga. Inga dimmer där.

Någon som vill komma hem till oss och vika tvätt? Tvättade i förrgår, de hänger fortfarande på tork på elementen. Va? Har de inte torkat än? kanske ni undrar. Jo, det kanske de har. Ja, men jo, det har dem. Men ibland får man helt enkelt vara glad för att man tvättat och nöja sig med det. En del kläder är vikta på soffan i alla fall. Ett steg åt rätt riktning. Borde jag vika allt och lägga in i garderoberna för att göra lite fredagsfint? Ja, det kanske jag borde. Orkar jag? Det är en annan fråga det. Mitt julklappspyssel ligger på vardagsrumsgolvet. Papper, tejp, snöre, sax, kartonger och inslagna paket. Min garnkorg är överfylld. Jag är förvånad att Dalle står ut med mina garnstumpar och arbeten som ligger lite överallt.

Som ni förstår så är det en väldig ordning just nu, både i hjärnan och i hemmet. Det är faktiskt ganska så diskat. Det kanske jag kan glädja mig åt? Men om jag går en husesyn i hemmet och hämtar glas och muggar på kontoret och andra ställen så blir det nog mer. Är det då jag ska blunda, så jag inte ser det? Att kisa kanske är bättre, lite dimmigt, svårt att se. Kan vara en lösning. Sedan kan man ju ta tag i det också. Ja, det kan man.

Nej, men så att, glad fredag på er! Idag är det tio dagar kvar till jul och på söndag är det tredje advent, mysigt säger jag!

Let us paketa in

Låt inslagningen börja. Tror det behövs mer kartonger.
Jag längtar tills skinkan ska göras, första gången i livet. Vi får väl se hur det kommer gå. Julgodiset längtar jag också till. Nu är det en del längtan som ni förstår.

Redo för vinden

På med understället, här ska det minsann inte frysas! Blåsten tog tag i brevlådornas luckor igår kväll och det var ett väldans rasslande. Så jag ska minsann pylsa på mig varma kläder så jag inte fryser idag. Jag har egentligen inget särskilt att berätta, ville mest bara önska er en trevlig dag.

Snart är det dags att gå till jobbet, jag tror jag är vaken. Om inte annat vaknar jag på vägen.

Julklappar och julbak

Här sitter jag med värmande kaffe, pepparkaka, clementin och lussekatt. Det är inte så många minusgrader ute men det känns som att det är kallare, en sådan där genomträngande kyla ni vet? Den har vi minsann känt av idag när vi gått på stan och handlat julklappar. Snart är det minsann färdigfixat. Det är nu jag hade velat vara ledig även i morgon. Förstå vad jag skulle slå in paket och pyssla då. Får se till att pyssla lite ikväll helt enkelt, men först vill jag bli varm i mina små tår och fingrar.

I går var det pepparkaksbak som gällde på kvällen. Fram med formar, plåtar, kavlar och allt annat som behövdes. Men jag måste säga, jobbigare deg får man nog faktiskt leta efter. Köpte färdig deg på Ica Maxi. Extremt hård och sprack mest hela tiden. Tokigare kunde man nog inte bli. Ni kan ju tänka er lilla Louise som stretar och morrar till så fort det spricker. Jag kan ju många gånger vara lite utav en perfektionist. Blir nog till att testa att göra egen deg nästa år. (Det är ju egentligen bara något jag säger, jag skulle bli väldigt förvånad om jag faktiskt gjorde det.) Pepparkakor blev det i alla fall, om än extremt fula. Var ju faktiskt rätt så roande att se hur magiskt fula de flesta blev. De är gjorda med kärlek, allt behöver inte vara så perfekt. Nä, det behöver det faktiskt inte vara. Det kändes skönt att säga.

Dalle var duktig på att äta deg och när vi var färdiga med baket hade jag en man som hade ont i magen. Man kan ju undra varför. Lite varm glögg, pepparkakor och chips på kvällen framför en film var ett bra slut på dagen.

Glittriga Louise

Ena stunden ser det ut som silver, andra stunden guld. För den som gillar nagellack, Essie har bytt ut sina borstar och jag måste säga att det gör stor skillnad. Glittrigt är det minsann och jag kan inte göra annat än att tycka om det trots att jag egentligen inte är glitter- och glamourtjejen. Fast... Ska vi vara helt ärliga här, så gömmer det sig nog en sådan, långt där inne. Ah, jag tror nog det.

Rykande kallt

Häftigare morgon får man leta efter. För någon dag sedan vaknade jag upp och när jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret såg det ut som att Vättern kokade. Utetermometern visade -17 och där låg Vättern och dunstade vatten.

 

Nya ting

Det kan nästan vara farligt för mig att gå in på Kicks. Särskilt när jag hamnar vid nagellackssektionerna. Finns många fina färger men denna gång letar jag efter något glittrigt. Måste ju glittra lite nu i vinter, jul och nyår. När jag går där och kikar så får jag flashbacks från när jag var liten. När jag gick runt på H&M i Angered Centrum och bara tittade på glittriga lack. Det fanns ju inget vackrare än när det skimrade och glittrade. Småler lite av mina barndomsminnen och denna gång kom jag i alla fall hem med ett minst sagt glittrigt nagellack, Essie - Beyond Cozy. Ett guldsilvrigt glitter, har inte testat det ännu men ska det glittras så är det lika bra att slå på stort och köra på.

Efter över tio år med samma nyckelring på nyckelknippan kändes det som att det var dags för en ny. Särskilt när vi fick in dessa söta nyckelringar på jobbet. Störst anledning till att jag bytte var nog att 10 kronor går till barncancerfonden för varje såld nyckelring. Så nu har den fått ta över efter den andra och jag tror den trivs att dingla tillsammans med mina nycklar. Finns i fyra färger och kostar bara 39 kronor. Så, nu har jag gjort reklam också. Välkommen in, välkommen in att köpa något litet och starta något stort!

Tubhalsduk

Många hemlisar blir det men något måste man ju göra till sig själv. En sån där populär tubhalsduk fick det bli.

Nymålad och klar

Med nymålade naglar "baroque red" är det dags för julskyltning. Men innan dess blir det till att strosa runt på stan innan jobbet kallar.

Glad första advent

Här är inte första ljuset tänt. Vår ljusstake saknar mossa och det går ju inte att tända när den inte är komplett så det får vänta till i kväll.

Dagen igår började med ett telefonsamtal, min kollega stod på jobbet och var sjuk. Upp och hoppa, tvätta håret, äta frukost i bilen för att en halvtimme senare stå i butiken. Det susar av folk på stan och det känns helt enkelt väldigt mysigt. Det där sorlet, förväntan i luften och en glädje.

Hem för att börja julpynta! Jag älskar när det blir rött, vitt och när de sjuarmade ljusstakarna lyser upp i fönstren. Vi kom väl halvvägs, andra halvan får göras idag. Men lussebak blev det minsann! När man var inne på de sista lussekatterna kände man väl mest att man ville bli färdig. Någonstans här tänker jag på min egna mor. Tänk att det bakats dubbel sats hit och dit i några omgångar. Så står man där och tycker en sats är jobbigt, haha. Det handlar om att börja i liten skala, har jag hört, från mig själv. Helt klart värt stöket när man väl får äta dem och dricka varm glögg till.

Glad första advent fina ni!

Minnen av första december

Första december är här. Snön ligger på marken och de flesta barn är nog lite extra glada denna morgon. Man får ju öppna första luckan i sin chokladkalender! Bara 23 dagar kvar till julafton.

Ni ska veta att jag minsann tyckte det var lite lyxigt med chokladkalender, man fick ju äta godis varje dag. Varje dag. Kan ni tänka er min lycka? I och för sig inte mycket godis men en chokladbit som start på dagen innan skolan var alltid ett plus i kanten i mitt liv.

Jag brukade alltid göra egna kalendrar med min bästa kompis. Vi målade små bilder på ett papper och klistrade dit ett annat papper över. Målade en bild, skrev nummer och gjorde luckor anpassat efter de små bilderna som fann där under.

Men den bästa kalendern förutom chokladen var när vi gjorde våra egna godiskalendrar. Det var minsann klippa och klistra som gällde. Bygga upp som en riktig chokladkalender men istället fylla den med sitta egna godis. Jag hade några luckor att öppna varje dag som ni kanske förstår.

Nu är man ju inget barn längre men än så länge håller jag kvar vid kalendern. Det gör att jag tänker lite extra på mina barndomsminnen. Jag har bestämt att jag aldrig ska bli så där gammal och tråkig. Jag tänker att jag ska likna min mormor. Hon hade minsann barnasinnet kvar hela sitt liv. Det gör livet lite roligare.