Ny kompis

Dagarna rullar på i ilande fart. Har varit i Göteborg i helgen och hade det mysigt. Min brorson Emil sa något väldigt gulligt. "Jag älskar farmor och farfar." Jag säger till honom att de älskar honom tillbaka och han svarar "alla ska älska varandra." Självklara ting som slinker ur en liten människas inre, väldigt fint. Lördagen innebar lek, lek och återigen lek. Läsa bok, svinga runt, krama, mysa och busa.

Måndag och tisdag har innehållit långa dagar på jobbet, kampanjbyte på jobbet. Vårens nyheter är på ingång och jag gillar det! Pyssla och dona är min grej, särskilt det lite pilliga. Gillar att sortera, klippa och göra det fint. Blir till att jobba i morgon också, då en kollega har blivit sjukling. Verkar gå magsjuka på de flesta ställen och jag ska minsann inte bli smittad, usch och fy!

Louise, vad du babblar på kanske ni tänker men då svarar jag att det är min grej, haha. Jag har som sagt fått en ny kompis. Jag fick den när jag var i Göteborg, en ny kamera! Precis vad jag önskat mig. En mindre kamera som är smidig att lägga i sin lilla väska och som det är mycket högre kvalité på. Samtidigt så fick jag min gamla kamera julafton 2005 och det var ju ett tag sedan. Det följde inte med något minneskort till kameran och jag hade glömt att ta med mig min gamla så jag trodde först att jag inte hade någon möjlighet att testa den men det är ju tur att man har en man som är fotograf. I hans ficka gömde sig ett minneskort som passade perfekt och dessutom ett kort med mycket större minne än vad jag haft till den gamla. Det roliga är att jag precis lägger in fotona från minneskortet och ser att det ligger andra bilder på. Bilder i en simhall och jag inser att det är bilder från ett av Dalles fotojobb på jobbet. Han är en sådan man som går in för jobbet, hämtar badbyxorna och simglasögonen hemma för att plåta i och under vatten, kul att kika.

Av respekt för både mina bröder och svägerskor så lägger jag inte upp några bilder på mina brorsbarn men jag kan lova er att de är sockersöta och helt underbara. Däremot lägger jag upp bilder på övriga familjemedlemmar. Man kan säga att 90 % av korten som är tagna från Göteborg visar bilder på mina brorsbarn men här kommer några bilder. Inga mästerverksbilder i kvalité kanske men de är tagna in the moment.

Trött göteborgare

Ligger i min säng i barndomsrummet. Väggarna är lila och allt ser ut som vanligt. Nedanför mig sover en Dalle och han har minsann inga problem med att hålla sig sovande. Själv vaknade jag klockan 7 och har sedan dess inte kunnat somna om. Jag säger åt kroppen att den ska sova men den lyder inte, så då passar jag på att skriva lite här. Jag vet, jag somnar inte av att göra detta heller men har man tröttnat på att försöka så har man.

Idag ska det bli lite kalas. Känns lustigt att bli firad när det var så pass länge sedan jag fyllde år men samtidigt så är det inte alltid det lättaste att få scheman att gå ihop när tre av oss i familjen jobbar helger.

Igår var jag en trött Louise. Snacka om att benen kände sig möra efter spinningen. Det märktes att det var löning igår, mycket mer att göra på jobbet. Jobbade 4 timmar men det räckte gott och väl, för efter jobbet var jag lite halvt bortkopplad. Känns som att någon tagit en slev och rört om i hjärnan.

Så nu ligger jag här och vet inte riktigt vad jag ska göra. Försöka sova ytterligare en gång, hålla mig vaken och bara vila eller gå upp ur sängen. I-landsproblem känner jag.

En dag jag längtat till

Mina ben är mörbultade, var på spinning igår, käre tid. Men roligt är det!
Idag är en dag jag längtat efter länge, idag bär det av till Göteborg! Men tråkigt nog så har min svägerska Marina blivit magsjuk. Att bli magsjuk överhuvudtaget är ju oerhört jobbigt och väldigt tråkigt att vi inte kan ses i helgen. Ska ta med mig fyra par jeans till min kära moder. Tur att man har en snäll mamma som hjälper en att sy upp längden på benen.

Kl 13 ska jag be min kollega att bära runt mig på jobbet tills jag slutar vid 17. Då bär det av hemåt för att sedan köra vidare.

Jag har inte så mycket att berätta men en uppdatering är alltid en uppdatering, liten som stor. Kanske att man får till ett blogginlägg från mobilen när man är i Göteborg, vi får se.

Men jag hoppas att ni alla får en jättemysig fredag och att ni mumsar på något gott som fredagsmys.

Fettisdag och längtan

Fettisdagen var igår för den som missat detta, men det undgick nog ingen. Egentligen en konstig dag om du frågar mig. Människorna omkring blir som tokiga och ska helt plötsligt frossa i dessa bakelser. Jag har alltid undrat varför man inte äter dessa semlor året runt om de är så uppskattade? Men fettisdagen har ju sin historia också.

Jönköpings-Posten besöker ex antal konditorier inför denna dag och smakar på deras semlor för att i slutändan utnämna den bästa semlan. Wallentins konditori vann detta år och det ligger några kvarter från vårt hem. När jag gick förbi igår på väg till jobbet ser jag ett tiotal personer stå utanför det lilla konditoriet, de står i kö för att få köpa och smaka på denna semla. Såg rätt roligt ut om du frågar mig. Även på vägen hem står där ännu fler i kö utanför konditoriet. När de stängde för dagen hade de sålt 1800 stycken semlor. Helt sinnessjukt många.

Själv åt jag två stycken igår, bara till att knö ner det. Haha. Jag tycker många gånger att det är för mycket mandelmassa men det är ju bara till att ta ut lite och sedan njuta av det bästa, grädden! Gissa vem som jämt slickade visparna till elvispen när hon var liten? Ja, det var minsann lilla jag. Allt från sockerkakssmet till grädde mumsades glatt upp av mig. Nu är det Dalle som tar sig an den uppgiften.

Dagarna går, plusgraderna kommer och går men igår när jag gick till jobbet fick jag ta av både vantar och halsduk då det blev så varmt. På vägen hem från jobbet igår då klockan var halv fem så var det fortfarande ljust ute, behöver jag säga att jag gillar det?

Två lediga dagar har jag framför mig. Ikväll blir det till att umgås med Viktor och Carolin, i morgon ska jag återigen spinna. Inom mig har jag min lilla hejarklack som tjoar med sina pompoms och hejar på mig. På fredag är det jobb och efter det ska vi ta oss till Göteborg. Träffa min familj och jag ska få träffa mina efterlängtade brorsbarn, de små fina änglarna här på jorden, mina små älsklingar.

Morgontrött till tusen

Det känns som ett skämt. Gick och la mig runt halv 11 igår och kände att det kunde vara bra att lägga sig i tid. Det blir att jag ligger och vänder mig, vrider och jag får för mig att det kliar på mig stup i kvarten. Men tillslut somnar man ju. Dalle går upp vid kvart över 6 för att vakna till liv inför jobbet och jag somnar om.

Ögonen öppnas igen när klockan är runt kvart i nio. Hela kroppen säger, sov vidare. Går du upp nu så är du dum i huvudet, sov lite till. Jag märker att det är vackert väder eftersom när solen skiner på morgonen så studsar solstrålarna på fönsterrutorna på huset som ligger på andra sidan gatan och vidare in till vårt sovrum. Jag startar mobilen och innan den kommit igång kommer jag på mig själv att jag nästan somnar om. Surfar lite på telefonen innan jag stiger upp.

Jag brukar kunna tycka att det är rätt gött med träningsvärk. Det känns liksom som att man varit extra duktig då. Men idag är ju helt fel dag att ha träningsvärk på och jag tänker för mig själv, hur kan man vilja ha träningsvärk? Känns som att jag vaknat upp som en snigel men jag tar mig upp och går vidare till köket för att äta min frukost. Tittar sedan in i vardagsrummet och förstår att det är dags att vattna blommorna, det har det varit i två dagar nu. Hela kroppen säger, strunt i det, sätt dig ner. Hjärnan berättar för mig att det kan vara bra att sätta igång kroppen och gå lite så jag vattnar för att sedan ta mig vidare till kaffebryggaren som bryggt klart mitt morgonkaffe. Nu sitter jag här framför datorn. Jag hoppas innerligt att jag piggnar till, för om jag ska vara så här trött på jobbet, ja då vet jag inte riktigt. Det blir nog en väldigt spännande dag det här.

Hoppas ni vaknat pigga och att ni får en riktigt mysig dag!

Nagellack i all ära

Nagellack i all ära men ibland blir man ju lite smått tokig. Målar naglarna och tänker att jag ska vara duktig och måla två lager som man tydligen ska göra för att det ska hålla bättre.

Men det här med att vänta är inte riktigt min grej. Läser på nätet att nagellack torkar/stelnar fortare om man sätter fingrarna i iskallt vatten. Jag kör på med vatten och isbitar, doppar ner för en stund och det verkar göra nytta. Innan dess satt jag på knä på golvet i hallen med hårtorken vänd upp mot ansiktet. Körde på svalast möjliga och fullt ös. Satt och sjöng med i Whitney Houstons låtar som strömmade från datorn. Håret flög och man skulle nästan kunna tro att jag var Carola.

Märker sedan att jag fått en reva på ena nageln och eftersom det ska vara perfekt från början så tar jag bort nagellacket och målar om. Testar att köra ner nageln i det iskalla vattnet direkt efter att jag lagt på lacket. Ett tips till er alla, it's a no no. Vänta ett tag innan ni gör det. Jag tar nämligen upp handen efter en stund och det ser lite bubbligt ut på nageln, tänker att det säkert bara är lite vattendroppar. Testar att dra lite försiktigt över nageln vilket resulterar i att jag får rött lack på hela fingrarna. Måste ju vara det roligaste som finns. Särskilt när man snart ska iväg till Dalles föräldrar. Men när det väl är på så är det ju gött, bara man har ett bra lack så det inte slits bort på en gång. Då är det inte lika roligt.

Vill ha fler färger. Något som är mer diskret, får se vad nästa blir.

Sköna helg

Torsdag blir fredag och helt plötsligt är det söndag.
Jag överlevde spinningen utan träningsvärk, något ont i ryggen men inte mycket mer än så. Frågan är om jag verkligen tog i tillräckligt då eller om jag helt enkelt är född till att spinna. Haha.

Igår var det jobb som stod på schemat och när jag kom hem efter det så var min kropp smått bombad. Så vi beslöt oss för att ha en myskväll med lite godis och film. Såg en del på Whitney Houstons begravning. Fascinerad över de som sjöng. Kunde sitta och bara lyssna och få rysningar medan Dalle satt i soffan och blev rastlös.

Under kvällen så fick jag och Dalle för oss att vi skulle testa att göra chips i ugnen. Kikade på något recept på nätet och vi la mycket omsorg över dessa blivande chips. Två satser tog en och en halv timma och slutresultatet var inte jätteimponerande, d.v.s. inte det godaste man ätit, haha. Under tiden som vi gör dessa och när vi äter kvällsmacka så springer jag titt som tätt till TVn när jag hör någon sjunga för att se vem det är och vad det är för sång.

När jag gick på gymnasiet gick jag en linje som hette Samhäll-Musik. Musikdelen var mycket inriktad på sång och ni som känner mig vet ju att det är ju något jag älskar. Älskar att sjunga och jag mår riktigt bra när jag hör någon annan sjunga riktigt bra. Jag kan lyssna och bara sitta där och le. Satt vid pianot i vardagsrummet tidigare idag och insåg när jag började sjunga att jag kanske borde sjunga upp. Jag började med lite övningar och insmygande kommer en Dalle och tittar väldigt konstigt på mig. Mår du bra, frågar han. Jag skrattar och säger att jag mår bra, att jag bara sjunger upp, men att han kanske inte riktigt förstår vad jag menar med det. Så istället för att han ska lyssna och tycka jag är konstig så ber jag honom stänga dörren efter sig så han inte blir rädd för mig. Inser att det var länge sedan man tränade på att sjunga, använda alla muskler rätt och inte bara sjunga på. Det är då man inser att det var riktigt gött på gymnasiet. Inte alla ämnen, men musiken var klart det bästa under de tre åren. Även tiden på ITM i Huskvarna som jag gick på i ett år efter gymnasietiden var nice. Att få inrikta sig så mycket på att lära sig och bara köra, det var fint det.

I förmiddags hade jag mycket energi i kroppen och jag kände att jag ville träna. Är hon sjuk, tänker ni och jag svarar, nej det är jag inte. Det roliga var att jag frågade om Dalle ville följa med mig ut och springa varpå Dalle svarar nej. Är han sjuk tänker ni och jag svarar, nej det är han inte. Det har alltid varit Dalle som varit hurtbullen här i hemmet och frågat mig om jag vill ut och springa och det har alltid varit jag som sagt nej. Men istället för att ta mig ut och springa ensam så körde jag lite träning här hemma. Stolt? Japp!

Tagit en långpromenad i ett jätteskönt väder och handlat lite. Trots att solen inte direkt skämmer bort oss med solsken idag så kände man ändå värmen av den när den väl fick för sig att smyga fram bland alla snömoln. Jag fortsätter att längta till våren.

Klockan 17 bär det av till svärföräldrarna på fika.
Ska bli gött.

Spinnande spännis

Ont i nacke och axlar, värken strålar från nacken och ända upp till ögonen och spinning står på schemat. Eftersom jag inte tränade förra veckan så kände jag att det kan vara bra att röra på sig och att värken kanske lättar lite.

Spinning medel/70. "För dig som är ganska vältränad och känner till grunderna inom spinning.", är förklaringen på hemsidan. Ganska vältränad? Ja men visst, väldigt vältränad. Ehm, jag cyklar och går till jobbet, oerhört krävande, eller? Känner till grunderna inom spinning. Njea, första gången jag någonsin testar spinning så kan väl inte direkt säga att jag känner till grunderna. Jag frågar Josefine innan passet börjar om det är något särskilt jag behöver veta och säger till henne att hon måste hjälpa mig att ställa in cykeln rätt. Passet börjar och pulsen går upp. Efter ett tag (jag tänkte äntligen är det slut) så är det nedvarvning och jag frågar Josefine om vi var färdiga nu. Hon ler och svarar att det bara var de första 30 minuterna av passet, nu var det bara lite nedvarvning innan man körde de sista 25 minuterna. Käre tid. Heja Louise, heja Louise, go, go, go! Jag klarade mig igenom det! Ska bli spännande att se hur mycket träningsvärk det blir. Ja, men lite stolt är jag nog ändå.

Kan tänka mig att de flesta som testar något nytt för första gången blir lite smått förvirrade när man inte riktigt vet upplägget och tänket. Men jag tror minsann att det blir spinning fler gånger.

Jag går hem och det känns rätt skönt att bara lunka fram. Tråkigt nog så känner jag att värken kommer tillbaka och det första jag gör när jag kommer hem är att svälja Alvedon för att sedan sätta mig i badkaret. Efter ett bra tag med hög värme så känner jag att värken har släppt lite grann. Förhoppningsvis är det bättre i morgon. Tack och lov att man inte betalar något för vattnet i alla fall. Haha.

Nu sitter jag belåten i min OnePiece och ska fixa lite kvällsmacka.
Hoppas ni har haft en fin dag, snart är det helg! Inte för att jag är ledig hela helgen men ändå, helg är alltid helg.

Störtsköna barn

Surfar runt på Facebook och ser någon som delat ett klipp från Youtube. Jag tittar på det flera gånger om och kan inte göra annat än att skratta. Riktigt sköna barn. Älskar hur de bara pratar på, rakt ut och bara spottar ut det som de tänker på. Klicka på länken här nedanför så slussas du vidare till klippet.

Barn får frågan hur de kommer uppfostra sina barn

Det är jag som är duracellkaninen

Vaknar halv nio av några som pratar oerhört högt i trappuppgången och känner inte riktigt igen rösterna. Man hör nämligen rätt bra in i lägenheten. Jag kommer på att vi bokat tvättstugan och kliver ur sängen, halvt zombie halvt levande. Tittar mig i spegeln och tänker hoppas inte det är någon granne i trappuppgången som vill prata. Ögonen är små och jag kisar. Försök se pigg ut Louise, försök se pigg ut. Plockar ihop första tvätten och tar mig ner till tvättrummet. Det är personal från städfirman som städar vår trappuppgång som är högljuda. Dalle hade haft en stressig kväll på jobbet och jobbade till klockan 24 och la sig jag vet inte när. Jag hoppas att han inte vaknar av dem och tänker, kan ni inte prata i normal samtalston men när jag tänker efter ännu en gång så var ju klockan halv nio, de flesta 9-5jobbarna har åkt hemifrån.

Dalle har inte känt sig riktigt hundra idag så jag har tagit hand om största delen av tvätten och vi var även iväg en liten stund och handlade. Jag är som en duracellkanin, jag går och går och går. Nu är klockan halv fyra och kroppen känner att den varit igång sedan halv nio. Sista tvätten är på torkning och från och med nu, ska jag inte göra ett skit.

För övrigt håller jag tummarna att vi ska få vara friska. Det går magsjuka uppe på A6 och jag tänker minsann inte bli smittad av någon som jobbar både där och på stan. Magsjuka är ju något av det värsta som finns. Uscha. Mina kära föräldrar där hemma i Göteborg är sjuka de med, varit det från och till sedan i julas. Hur kul kan det vara? Tycker minsann synd om dem. Men nästa helg tar jag och Dalle oss till Göteborg och då hoppas jag att alla ska vara friska för göteborgstrippen har varit planerad sedan flera veckor tillbaka. Längtar ju efter min familj och särskilt efter mina små änglar till brorsbarn. 

Men nu ska jag ta till vara på dagen och bara vara ledig och ha det gött, du hittar mig i soffan.

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag. "Usch vad jobbigt." "Åh vad mysigt." "Äsch, det är väl som vilken annan dag som helst, det är bara affärers sätt att tjäna pengar." Lycka, glädje, ensamhet, alla känner nog olika för denna dag.

För mig har alla hjärtans dag aldrig varit något jättespeciellt. Jag och Dalle har aldrig riktigt "uppvaktat" varandra på denna dag. En liten lapp som säger något från hjärtat, men aldrig att vi köpt några presenter. Jag tycker det är en fin dag, en möjlighet att stanna upp, tänka efter och visa uppskattning till någon annan. Det viktiga är att det kommer från hjärtat och inte är baserat på att man känner att man borde eller måste göra/köpa något.

En del kanske tänker att alla hjärtans dag bara är för kärlekspar, man ser bilder i tidningar och på internet, alla verkar sväva på rosa moln. Men samtidigt så finns det en annan sorts kärlek. Kärleken till vänner eller till sin familj. Lika viktigt där att visa omtanke och kärlek. Samtidigt, allt detta kan man göra vilken dag som helst på året. Alla hjärtans dag är bara en dag av många andra dagar på ett år, men trots att jag inte riktigt firar denna dag med presenter så tycker jag att det ligger en fin tanke bakom den.

Vem behöver inte kärlek?
Så glad alla hjärtans dag till er alla!

Att njuta av något så länge man kan

Som ni kanske förstått så har jag ju blivit väldigt glad av att få blommor. Det är så vackert men ändå blir det ju aldrig att man själv köper det. Blommorna från födelsedagen har börjat sloka men istället för att slänga allt så pysslar jag till det så jag får njuta så länge som möjligt av det fina. Låter blåbärsriset sitta kvar i vasen och låter de blomma, klipper av de två sista rosorna från den andra buketten och sätter dem i en liten skål på köksbordet tillsammans med några rosenblad.

Lägger till ett foto på glasvasen som jag köpte för någon dag sedan. Riktigt härlig turkos färg som lyser upp i vardagsrummet när solen skiner in genom fönstren på morgonen. Försöker hitta några turkosa kuddfodral att klä om några av soffkuddarna med. Har sökt lite på nätet men har inte hittat något än så länge. Får väl se hur det blir med det, men nöjd över vasen är jag i alla fall.

Födelsedagsfika

Födelsedagsfika har det minsann varit på schemat idag. Cheesecaken gjordes igår och har sedan dess väntat på att få bli framtagen till fikat. Jag och Dalle plockar och städar lite på förmiddagen, dukar fram och gör det lite mysigt. Klockan 12 kommer största delen av fam. Svensson, mormor och morfar Hellström.

Det här med firande alltså. Det är jätteroligt, men av någon lustig anledning så blir jag även lite nervös. Hoppas på att de ska få en trevlig stund, tänk om de inte tycker det är trevligt? Ja, jag är kanske lite knäpp men vad gör det om 100 år? Dalle försöker trigga igång mig mer än vad jag redan är och drar igång, påminner mig om att jag ska få paket och säger "undra vad du ska få i present, Louise...". Det ringer på dörren och jag öppnar. Framför mig står dem med ett jättestort paket. Käre tid, vad kan det vara i den stora kartongen? Som ni ser så har jag ingen anledning att säga "ja, men jag kan inte göra bröd för jag har inga degkrokar till elvispen". Jag har fått en assistent och en mixer som man kan sätta på toppen. Jag får reda på att den rymmer dubbel sats och jag tänker att det är illa om jag inte blir en bakmamma i framtiden. Vi får se hur det blir med det men användas ska den! Tack, tack och tack!

Jag får även blommor, underbara rosor och tufsiga tulpaner. Precis i rätt tid då de andra blommorna jag fick på födelsedagen sjunger på sista refrängen.

Filip är hemma på besök från Stockholm och med sig hade han julklappar som han hade glömt ta med sig senast. Som han sa, vi har det mesta. Därför köpte han en gåva åt oss, till andra som behöver saker mer än vad vi gör. Som ni ser så var det kycklingar! En fin gärning, något som hjälper andra att förhoppningsvis få en bättre vardag. Så tack Filip!

Färgklicken Louise

På jobbet väntade ett par korallröda jeans på mig. Tar med mig dem hem, testar dem och de sitter som ett korvskinn. Haha. Men jag tänker att de töjer sig och då blir det nog perfekt! För övrigt, helt tokigt svårt att ta kort på saker som är röda, jeansen ser rosa ut trots att jag försökt redigera sönder dem till rätt färg.

Hemkommen från jobbet rätt nyligen. Fullt ös medvetslös innan Sabina kom klockan 12, men det gick bra. Så nu är jag glad att jag är ledig i morgon. Ikväll blir det nog lite film och lördagsgodis, tänkte äta mig större så jeansen sitter ännu tajtare. Haha.

Annars har det inte hänt så jättemycket. Det ska röjas lite här hemma, ta ner lite grejer till förrådet och i morgon kommer familjen Svensson och mormor och morfar Hellström på födelsedagsfika. Så ikväll ska det trollas ihop någonting att bjuda dem på.

Hoppas ni har en fin helg!

Blandad kompott

Idag har varit en ledig dag så även för Dalle så vi bestämde oss för att ta oss till Ikea för att byta en kruka, från en mindre till en större storlek. Jag var väldigt noga med att vi skulle komma ihåg att ta med oss kvittot. Halvvägs dit inser vi att det kan vara bra att ha med sig krukan också.

Vi tog oss vidare till Mio där jag köpte en jättefin vas för det presentkort som jag fick av Dalle i födelsedagspresent. Kan ta ett kort på den någon dag framöver kanske. Därefter tog vi oss vidare till ett annat ställe, men det tänker jag inte berätta nu. (Nej jag är inte gravid).

Idag har även varit en tuff dag, min kropp är trött och då får jag lyssna. Skulle tränat idag men avbokade passet för att låta min kropp vila.

Dalles mamma kom hem till oss efter jobbet för att hjälpa honom med redovisning av hans företag, eller vad det nu var. Något viktigt i alla fall. Dalle nämnde innan Katarina kom att han helt plötsligt blev jättesugen på negerbollar/chokladbollar, kalla det för det ni vill. Medan de är på kontoret och är duktiga, ställer jag mig i köket och trollar lite för att överraska. En del med havregryn och en del med pärlsocker, ni kan ju gissa vilken som är min favorit. Jajjemän, pärlsocker it is. Dalle är mer för havregryn och det gäller ju att vara snäll och göra lite av varje tänker jag. Uppskattat blev det och det var ju tur det! Haha.

Har precis skjutsat ner mannen min till filmstaden, han och en kollega ska se "Hamilton". Jag borde egentligen äta kvällsmacka kanske, men måste säga att de där bruna bollarna i kylen är väldigt läskande, väldigt få kvar... Men jag ska vara stark. Mackor, mackor, mackor!

Ett gult brev på posten

Öppnar brevlådan när jag kommer hem från jobbet och vad ligger där i? Ett litet gult kuvert och tankarna startar, tackkort nej det kan det inte vara, inbjudan nej inte vad jag vet, vem är det ifrån?

Men så fort jag ser handstilen så ser jag att det är från min älskade Alexandra i Sidney! Avsändaren är "your secret lover down under", frimärket avslöjar ju en del. Det känns som att hon fyllt brevet med sand och det första jag gör när jag kommer in genom dörren är att försiktigt öppna brevet med en kniv. Ja, ni ser ju vad jag trodde var sand från Sidney.

Små ting som förgyller vardagen.
Tack finaste Alexandra, jag blev så glad.
Saknar dig.

Present och fynd

I veckan var jag och Dalle och hälsade på Fina, Viktor och Noah och där fick jag också presenter, tack, tack, tack! Ni är så fina! Fick bl.a. en Body Butter med doft av kokosnöt. Luktar helt fantastiskt gott! Man vill smörja in, smörja in och smörja in igen.

För några dagar sedan var jag på stan med Sandra. Jag var inte ute efter att köpa något, utan mest strosade runt och kikade lite, men hittade äntligen ett skärp! Har länge letat efter ett tunnare svart skärp att ha i midjan när jag bär tunikor eller annat. Har jag inte något som markerar min midja ser det snarare ut som att jag är en liten boll som har korta ben som sticker fram nedtill. De flesta skärpen är ju tänkta att ha i linningen och därför är de så långa om man vill ha det runt midjan, blir ju dubbelvarv runt. Men som sagt, I found it, 59:- på Åhlens. Nöjd? Ja!

Allmänt yrvaken och glad

Det har väl inte undgått någon att det är iskallt ute, nej, jag trodde väl det.
Inatt sov jag med två täcken, ett singel och ett dubbeltäcke över båda sänghalvorna. Tillslut tyckte Dalle det var varmt och slängde över sin del till mig, så man kan säga att jag haft tre lager täcke på mig inatt och jag klagar minsann inte. Väldigt varmt och skönt.

För övrigt så är jag en glad Louise, för finaste kollegan Sabina ska upp till Stockholm idag och hon ringde till en Gina Tricotbutik i Stockholm som lagt undan ett par byxor. Dagen är räddad, hoppas bara att de är snygga på. Haha.

Sitter och värmer mina händer med en kopp kaffe och försöker få ögonen att vakna till liv, kniper ihop hårt och försöker sedan öppna dem så mycket jag kan, låter säkert konstigt och ser säkert väldigt roligt ut. Satt vid köksbordet och åt min frukost, funderade på vilken dag det var idag. Är dagarna lite hopblandade när man tror att det är onsdag? Ja, kanske lite då.

Dalle jobbar till klockan 18 idag, sedan bär det av till Fina, Viktor och busen Noah.
Ska försöka programmera in i min kropp att jag ska storhandla idag. Programmera in att det är roligt att skrapa fönsterrutor och att det är väldigt skönt med bitande kyla.
Det ska nog gå bra...

Ett varmt hjärta

När jag kom till jobbet igår så väntade en jättevacker stor tulpanbukett på mig från mina fina föräldrar. Dagen på jobbet kan ju inte starta bättre! (Tack, tack, tack) Jag kom tidigare till stan för att jag bl.a. fick ett presentkort på Gina Tricot från Dalle och det ville jag minsann spendera så fort som möjligt. Jag är ivrig till tusen, för nu skulle jag äntligen få köpa de där färgglada jeansen! Jag tar mig snabbt till Gina och tittar igenom storlekarna och inser att min storlek är slut, även slut på lager ifall man skulle beställt från internet. Mitt hjärta brister och jag sörjer. Nä, okej, inte så farligt att det brister men jag blev så besviken. Men jag har fortfarande kvar hoppet för kanske, kanske, kanske att min kollega ska upp till Stockholm på söndag och då sa hon att hon i så fall kunde kolla om butikerna där uppe hade kvar den storleken. Så jag håller mina tummar att det blir bestämt att hon ska åka dit, för då är chansen större att det kanske kan finnas ett par som bara väntar på att få bli mina. Och är det inte så så har jag inga problem direkt med att hitta plagg i den butiken, de gör så mycket fint.

Dagen på jobbet igår var en lugn dag med mycket skratt. Det var inte så jättemycket folk som ville ta sig ut i kylan och jag förstår dem. -16 grader, kylan biter hårt i huden och det gör ont så fort man sticker ut näsan. Bästa kunden för dagen var Fina som kom in för att köpa lite örhängen och med sig hade hon den fantastiskt fina lille Noah. Jag tar mig sedan hem med bussen och när jag kliver in genom dörren får jag reda på att jag fått ett till blombud. Jag blir alldeles varm i hjärtat och nyfiken till tusen, vem kan ha skickat blommor till mig? Jo, Anna-Clara och David! Jag kan bara säga tack, tack och tack finaste ni!

Ett litet grattiskort hade kommit i brevlådan, från Dalles mormor och morfar som gör mig glad och sedan ett stort A4akuvert. Vem kan ha skickat detta? (Ja, ni ser ju hur lätt jag blir nyfiken). Då är det en teckning till mig och Dalle som min älskade brorson Emil ritat, samt ett litet papperspussel som han klippt till. En liten lapp följde med i kuvertet med en grattishälsning från Richard, Malin, Emil och Isak. Mitt hjärta smälter.

Efter en liten stund av nedvarvning från jobb tar jag och Dalle oss ner till Mäster Gudmunds källare och beställer varsin plankstek, himmelskt gott. Problemet när man kommer till restaurang är ju att man är så fruktansvärt hungrig och när man väl får in maten så försvinner maten i ett nafs, man blir ju totalt bänkad. Vi tog oss vidare till affären och köpte lite grejer vi behövde och sedan lite godis, körde hem och satte oss i soffan under ett varmt täcke. Klockan 21:30 märker jag hur mina ögon får svårt att hålla sig uppe och jag inser att trots att klockan inte är så mycket så är det dags för sängen. Lägger mig för att sova och somnar på studs.

Jag hade med andra ord en bra födelsedag.
Känner mig oerhört tacksam och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Så tack, alla ni som grattade mig på min födelsedag, ni är guld!

Den misslyckade sovande-räv-metoden

Vaknar mitt i natten och känner att hela nacken är spänd och öm. Jag brukar alltid kika vad klockan är när jag vaknar, en vana jag har. Jag ligger i mörkret och tänker att jag ska strunta i vad klockan är och helt enkelt somna om men jag vänder mig ändå om för att kika på min väckarklocka. Jag tänker, "Käre Gud, låt den vara mer än 04:00." Trycker på lysknappen och den visar 02:53 varpå jag känner "skojar du med mig, ska jag sova i åtminstone fyra timmar till?" Jag vänder mig om och somnar tillslut om.

Vaknar av Dalles väckarklocka och det känns skönt, morgonen närmar sig. Samtidigt frågar jag mig, vilken tid ställde han telefonen på egentligen? Jag väntar en stund innan jag ännu en gång kikar på klockan och den visar 05:32. Jag rör mig så lite jag kan och rastlösheten växer. Ligger och väntar spänt på att Dalle ska ta sig ur sängen, eller kommer jag få frukost på sängen? Jag hör hur det blåser ute och blåsten tar tag i brevlådornas luckor som öppnas och det rasslar till som om de vore dominobrickor. Ögonen ömmar och jag försöker somna om utan kudde. Försöker låta som att jag sover och efter andra alarmet stiger Dalle upp, äntligen! Så fort han stängt dörren om sovrummet startar jag min mobil för att surfa runt lite. Hör kaffebryggaren starta och någon som tassar runt i lägenheten. Efter inte så lång väntan öppnas sovrumsdörren och istället för sång möts jag av "Hoho, finns det några snälla barn här?". Kaffe och smörgås på sängen med tända ljus, kan man begära mer? Svaret är nej.

Får veta vid frukosten att jag är väldigt dålig på att låtsassova och att Dalle legat och väntat på att jag ska somna om, hur svårt ska det vara? Haha. Jag tyckte jag hade försökt jätteduktigt men jag behöver helt enkelt bli bättre på rävsovandet.

Sitter nu och myser med lite kaffe, tycker synd om Dalle som cyklar till jobbet, hela himlen är nämligen helt vit av snöflingor som rasar ner från skyn. Idag ska det bli kallare än vad det var igår. Händerna blir röda trots att man använder vantar. Det blir helt enkelt långkallingar, tjock övertröja, tjockaste halsduken virad i flera varv och mössa nerdragen så långt som möjligt innan man ska våga ta sig ut i kylan, men det är inte förrän om några timmar. Tittar ännu en gång mot vardagsrummet och ut genom fönsterna, himlen har färgats gräddigt rosa, solen börjar vakna, god morgon!

Som ett barn dagen innan julafton

I morgon är det födelsedag och jag är som ett barn dagen innan julafton. Jag kan inte komma på senaste gången jag kände så? Haha, det känns väldigt roligt och lustigt i alla fall. Samtidigt kan jag i andra stunden känna, vadå, jag blir bara en dag äldre än innan. Jag är precis som min kära moder, nyfiken till tusen och förväntansfull. Det värsta är när man triggar igång mig, jag lovar er, det är troligtvis det roligaste Dalle vet, att njuta av att göra mig nyfiken.

Tränade helt själv igår då min träningskumpan inte kunde, känner mig stolt, märks det? Haha. Så fort man kommit in i duschen här hemma så vill man nästan cykla tillbaka och ta sig igenom ett pass till. Det är en skön känsla, hoppas bara att det fortsätter så.

Tog mig ut på en promenad tidigare idag och man kan sammanfatta det hela med att det blåser väldigt kallt. Snoret rinner och man snörvlar men när solen skiner, då kan man ju inte vara annat än glad! Vättern är härligt blå och man kan se vita vågor dansa runt på vattnet. Solen skiner och lite snö föll från himlen, såg ut som glitter när man tittade mot solskenet. När man kommer innanför dörren ser man ut som en påskkärring om kinderna och det bränner om benen trots att man haft långkallingar under.

Mer på schemat idag:
Ta mig ner till stan om ett par timmar, innan dess?
Gotta ner mig under en filt i soffan med en varm kaffe och en bulle.
Väldigt bra plan tycker jag...