Idag ska jag ut i verkligheten

Vaknar och känner mig lite halvt bortkopplad, tar nässpray går upp och efter ett tag känner jag mig som en människa.

Tar och bäddar rent i sängen, bort med allt som har med förkylning att göra för till helgen ska vi till Göteborg, hem till min familj. Jag håller alla mina fingrar och hårstrån att Dalle inte ska bli mer förkyld än vad han redan är. Marina, min svägerska och min bror Richard fyller år nu i början av november, så Marina har bjudit in på kalas och det tackar vi ju inte nej till. Sedan har det varit planerat sedan några veckor tillbaka att vi ska komma ändå. Då ska jag få träffa alla i familjen och mina små tokigt fina brorsbarn.

Sedan måste jag få skryta lite för jag tycker minsann att jag varit oerhört duktig idag. Ni vet när det börjar tjockna igen i avloppet och man tänker "snart behöver vi ta tag i det där". Det är inte särskilt lockande över huvudtaget och varje gång man tvättar händer eller borstar tänder så kommer den där tanken igen "nu måste vi ta tag i det där". Man skulle kunna tro att jag blivit knäpp när det gäller att ta tag i saker. Dalle får kväljningar så fort han ser sådant äckel och känner doften så jag tar på mig det. Nu är det rensat och det rinner som bara den. Stolt? Japp!

Jag har varit hemma hela helgen, inomhus sedan i fredags. Har varit på en liten kortispromenix och fått följa med till affären. Men idag ska jag få ta mig ut, göttans.
Nu bär det av till jobbet!