Det knasiga gör dig unik

Köper en liten present till Dalle. Inte för att det är något särskilt datum, mest en tack-att-du-finns-present. Tjejen i butiken frågar om det ska vara inslaget och jag svarar att jag gärna tar med mig en kartong. Kartonger hade de inga men hon sa att hon kunde slå in det om jag ville. Svarar snabbt ja som följd och blir förvånad av mitt svar. Varför sa jag ja? Jag kommer ju ändå slå in det med eget papper när jag kommer hem. Jag älskar ju att pyssla, jag lägger gärna lite extra kärlek på paketets utsida. Många butiker slår ju in paketen så man ser var det är köpt ifrån och jag tycker om när det är lite hemligt.

Får nästan dåligt samvete av att hon slår in det och det blir inte jättevackert men tänker att jag kanske borde skippa att slå in paketet på nytt när jag kommer hem, bara för att slippa få det där dåliga samvetet. Men så kryper det ändå i fingrarna när jag ser hur hon tejpar överallt, knycklar och inte viker in så det blir snygga kanter. Jag är inte alls petig. ;)

När jag går ut genom entrén piper det, hon har glömt att larma av varan. Hon öppnar paketet och tejpar igen det på nytt och då kände jag att jag med gott samvete kunde öppna det när jag kom hem för att slå in det med eget papper och snöre. Jag är en liten perfektionist många gånger och jag tycker helt enkelt om att göra saker på mitt sätt och jag vill gärna bli nöjd. Det är bara till att fråga Dalle hur noga jag är när det bäddas om i sängarna. Kan ju i och för sig skylla på Alexandra som hjälpte mig att få ett jobb som städerska på ett hotell för väldigt många år sedan, arbetsskadad. Skämt åsido. Jag är helt enkelt lite knäpp, men jag tycker om att vara knasig.

Tänker att det är de små knasiga sidorna hos en person som gör varje människa unik.