Jag lever!

Jag lovar, jag lever. Jag är bara lite tung, trött och gravid. Det sammanfattar allt ganska så bra faktiskt. Jag jobbar sista veckan nu, sedan är det två veckors semester innan veckan kommer då bebisen är beräknad. Jag svullnar som en elefant och känner mig extremt smidig och fräsch, haha. Men att jag inte längre ska jobba ett bra tag framöver. Det om något känns väldigt konstigt, för vad ska jag göra då? Att vi ska ta hand om vårt lilla mirakel, det har liksom inte gått in i hjärnan än. Igår satte jag upp ett litet brev på jobbet, ett litet hejdåbrev. Eftersom jag redan jobbat sista dagen med vissa och har sista dagen med andra i denna vecka så kändes det som en bra förberedelse för mig mentalt. Kanske att jag lättare förstår det hela när jag ser hejdåbrevet under de sista dagarna som jag jobbar nu i veckan.

Det enda som saknas här hemma är ett skötbord som vi väntar ska komma in i lager på Ikea. Sedan ska vaggan fixas i ordning. Fina svärfar har erbjudit sig att hjälpa oss att sätta ihop den och måla den. Vaggan byggde han när de väntade Dalle och därefter har alla bröderna Svensson sovit i den och nu ska vårt lilla hjärta få sova i den. Tanken är att den ska målas i vitt, då den nu är helt i furu och även skriva in namnen på de som sovit i den. Finare kan det ju inte bli känner jag. Bild lägger jag upp när den är färdig!

För någon dag sedan gjorde vi detta:

Japp, matlådor. Matlådor som är tänka att användas när bebisen väl är här. När man känner att man inte orkar laga mat och inte vill åka iväg och köpa mat så känns det smidigt att bara kunna värma. Några gjorda, fler att göra men man behöver ju faktiskt inte göra allt på samma gång.

Idag är en ledig dag, molnen ligger tungt över himlen och jag tänkte att jag bara ska vara. Känns som en bra plan.