Jag kom inte undan...

Och där kom den... febern. Usch och fy vad jag mådde dåligt igår kväll. Smärta i ryggen, halsen och huden. Att ta Alvedon en stund innan jag lade mig var en oerhörd lättnad. Jag bosätter mig i soffan under hela kvällen och är i min dvala. Dalle satt en stund i soffan och när han tittade på mig skrattade han till och sa "Du ser ut som en golvmopp. Fast en söt golvmopp". Han är bra på att rädda situationen, haha. Under kvällen säger Dalle att han tycker synd om mig medan jag svarar snörvlande "nej det är inte synd om mig". I andra stunden vänder jag helt "Dallee, det är synd om mig".

Idag tror jag att febern håller sig på avstånd och det är jag otroligt tacksam för i så fall. Det märker vi väl ikväll. Annars går jag nog mest runt här hemma som ett litet spöke och snörvlar med min röda näsa.

Hoppas ni har en bra dag och att ni håller er friska. Man glömmer fort hur det är att vara sjuk och ha feber och tur är väl det.