Precis som en ledig dag ska vara

Jag är precis som min kära mor. Sätt mig i solen tillsammans med något att dricka och lämna mig där för några timmar. När du kommer tillbaka ska du se att du hittar mig på samma ställe. Kanske någon meter åt höger eller vänster beroende på hur solen rört sig. Jag har däremot inte liknande pigment som min mamma. Hon blir pepparkaka och jag är lycklig om jag blir brun till sensommaren. Det finns tre saker man kan göra för att jag ska slappna av fullt ut. Antingen sätter du mig i solen, kliar mig i håret eller så masserar du mig. Det är som att trycka på en inre offknapp som jag i vanliga fall har svårt att nå.

När jag var yngre hade jag och en av mina bästa vänner Alexandra som någon outtalad tävling om vem som kunde bli brunast. Jag förlorade, varje år. Vet en sommar då jag faktiskt blev riktigt brun, nästan för brun. Kan det vara sant, ja faktiskt. Men sommaren där efter fick jag också min dom. Jag hade lyckats få min hud att bli känslig för solen. Gissa om jag var ledsen. I min lilla tonårsvärld var det en av de värsta saker som kunde hända. Vet hur jag en gång satt i ett tält på Nyhem under ungdomshelgen och storgrät. Alla andra sprang runt och hade vattenkrig medan jag fick gå undan då jag redan hade känt av hur det började klia på huden.

Idag är jag väldigt glad över att det verkar ha gått över. Jag vågar fortfarande inte riktigt tro på det men jag är numera duktig på att smörja in mig. Inte med flera år gammal solskyddsfaktor som egentligen har samma effekt som en hudlotion, utan en uppdaterad. 

Spinningen som skulle bli av ikväll har blivit utbytt mot en långpromenad och det tackar jag inte nej till. Får se om det blir några bilder tagna.

Men just nu sitter jag och njuter av en kaffe och äter en lussekatt. En lussekatt? Jajjemän, det finns kvar i frysen och det är ju synd att slänga tänker jag. Sedan om de blir gamla efter ett tag, det vet jag inte men de smakar gott och skulle det vara så, så är det bara att tänka att lite skit rensar magen. Det är samma med julstjärnan som min mamma och pappa kom med senast de var här. Varför slänga när den fortfarande är grön? Nej, här slänger jag inte i onödan om det inte ser helt totalt utdött ut. Försöker ha lite tålamod och tänker att så länge det är grönt och inte brunt så kan ju ett mirakel ske.

Efter lite tålamod med en gerbera har jag till min glädje sett att jag kanske inte är helt värdelös med blommor. Jag sätter mitt hopp till att den ska hinna växa till sig och blomma ut innan den vissnar.

Hoppas ni har en lika skön dag och att ni har lika soligt och varmt som här.