Bröllopsfirandet

Börjar jobbet kl 13:00 på måndagen och jag och min kollega står och tjötar lite. En man kommer fram och frågar efter Louise varpå jag hör min kollega säga, det är inte jag. Min första tanke var, undra vad han vill mig. Är han en kund som snappat upp mitt namn och är missnöjd över min service? Men icke, icke. Han kom med ett blombud och jag förstår på en gång att det är Dalle som varit i farten. Jag skiner upp som en sol, blir alldeles varm inombords och tackar mannen för att han kommit in med dem. Jag sätter blommorna i ett glas med vatten och skickar ett sms till honom på en gång.

Vi hade bestämt att vi skulle ut och äta på kvällen efter att vi båda slutat jobbet. Dalle hade sagt att han skulle ta hand om det och boka ställe. Jag skyndar mig hem på cykeln och det är sommarvärme trots att det börjar bli kväll. Dalle berättar att vi ska till ett fint ställe och att jag borde klä upp mig lite extra. Klä upp mig lite extra tänker jag, men jag har ju inga fina kläder! Slutar med ett par ljusa jeans med ett instoppat linne och min luftigt mönstrade tröja över och det fick duga. Hade ju varit en syn om jag hade kommit i min brudklänning. Dagen till ära hade jag ändå smyckena jag bar när jag gifte mig. Ett par pärlörhängen med en sten i vardera och ett halssmycke med likadant hänge.

Vi tar oss en promenad ner till stan och det är riktigt somrigt ute. Kl 20:30 anländer vi till Småländska kolonin. Servitörerna välkomnar oss och hänger upp våra ytterkläder. Vi får menyn tilldelad med en färdigkomponerad 3-rättersmiddag eller 5-rättersmiddag, alternativt a la carte. Ni som känner mig väl vet att jag är farligt duktig på att ta evigheter på mig när det gäller att bestämma mig för vad jag ska äta. Denna kväll var det faktiskt förvånansvärt lätt och vi tar båda den färdigkomponerade 3-rättersmenyn.

Servitörerna uppträder oerhört proffsigt. Jag är inte van vid att det är så högtidligt och jag blir på en gång nervös och tänker att det gäller att skärpa till sig så jag inte säger eller gör något opassande. Vi får små smakupplevelser på små fat i väntan på förrätten som var en hummersoppa. De förklarar vad vi får och vad det är för ingredienser i varje rätt, samt bakgrundshistoria om det mesta. Att vinet t.ex. gjordes i Frankrike och var familjeägt och producerat av frun i familjen då mannen hade dött. Att byborna hade trott att vinodlingen skulle upphöra efter mannens bortgång men att frun hade överraskat de alla, kavlat upp ärmarna och axlat hela arbetet.

Jag var inte den lyhördaste och den första lilla miniatyrklicken av kräm ställs framför oss och jag hör som sagt inte vad han säger varpå jag frågar Dalle när servitören gått från bordet. Vad sa han att det var? Dalle mest pratar bort det som att han inte visste och när vi väl ätit upp så frågar jag ännu en gång. Men hörde du vad han sa att det var? Till svar från Dalle får jag; ankleverkräm. Jag skrattar och frågar om han skojar. Skrattar länge åt det och tycker det var bra att han inte sa något innan jag smakade, för det var faktiskt inte så illa. Men jag måste ju erkänna att det inte låter särskilt inbjudande för smaklökarna.

Alla rätter var små men fyllda med otroligt mycket smak och denna restaurang är verkligen värd att besöka om man är nyfiken på nya saker. Nya ting var kalventrecote, ankleverkräm, rabarbersorbet och oxkind. Jag brukar ha svårt för udda ting men kul att testa något annorlunda. Efter de tre rätterna är jag inte proppmätt men belåten. Efterrätten var himmelskt god, rabarbersorbet med vaniljkräm och kardemummasmulor. Helt perfekt avslutning.

Båda två är jättetrötta efter denna dag och på kvällen somnar vi som små trötta änglar.
Hade jag en bra bröllopsdag?
Ja!