Tavelprojekt

Den här mönstrade saken har hängt ovanför vår soffa i vardagsrummet, lite väl länge. Inget som vi någon gång tyckt har varit snyggt. Den hängde tidigare i hallen men när vi istället satte upp fotografier där så visste vi liksom inte riktigt vad vi skulle göra av den. Så i brist på annat så körde vi upp den på en spik som redan fanns ovanför soffan.

Men idag fick den äntligen säga adjö och istället hängdes det upp motiv från New York. Ja, fotografen är Dalle och bilderna är dubbelexponerade, tagna uppe i Empire State Building med en gammal analog kamera. Dubbelexponering, vad är det? Det är när man tar kort fler än en gång på samma bild innan man drar fram kameran till nästa. Det blir lite extra konstnärligt på något vis, jag gillar dem!

Jag är verkligen extremt otålig när det gäller att hänga upp tavlor. Jag vill ju gärna få det snabbt avklarat men det finns verkligen inga genvägar när det gäller tavelupphängning, det har jag lärt mig för länge sedan. Men ändå blir jag otålig. Mäta, vattenpass, mäta, märka med penna. Ja ni vet ju själva hur det går till. Men idag så gick det faktiskt bra och resultatet blev så mycket bättre än vad som tidigare hängde där. Tavlorna är kvadratiska trots att man kan tro annat men jag var tvungen att ta kort i lite lustiga vinklar för att inte fönstren skulle speglas för mycket i tavlorna.

Lite senare gick jag ut och plockade kastanjer för att höstpynta ljusfatet lite. Doften av kastanj tog mig tillbaka i tiden. När jag var liten och var på väg hem från skolan tillsammans med mina kompisar så brukade vi ofta stanna till vid några kastanjeträd. Vi stampade på skalen för att komma åt kastanjerna och det var bara de finaste som fick följa med hem i jackfickorna. Man blev extra glad om man hittade riktigt lena kastanjer, eller när man hade turen att hitta två kastanjer i ett skal. Jackfickorna blev proppfyllda mest varje gång tror jag, säkert till min mammas glädje (läs förtret). Kastanjer, små saker som gjorde en liten människa glad, det är bra grejer det.