fredag 3 februari 2012

Den misslyckade sovande-räv-metoden

Vaknar mitt i natten och känner att hela nacken är spänd och öm. Jag brukar alltid kika vad klockan är när jag vaknar, en vana jag har. Jag ligger i mörkret och tänker att jag ska strunta i vad klockan är och helt enkelt somna om men jag vänder mig ändå om för att kika på min väckarklocka. Jag tänker, "Käre Gud, låt den vara mer än 04:00." Trycker på lysknappen och den visar 02:53 varpå jag känner "skojar du med mig, ska jag sova i åtminstone fyra timmar till?" Jag vänder mig om och somnar tillslut om.

Vaknar av Dalles väckarklocka och det känns skönt, morgonen närmar sig. Samtidigt frågar jag mig, vilken tid ställde han telefonen på egentligen? Jag väntar en stund innan jag ännu en gång kikar på klockan och den visar 05:32. Jag rör mig så lite jag kan och rastlösheten växer. Ligger och väntar spänt på att Dalle ska ta sig ur sängen, eller kommer jag få frukost på sängen? Jag hör hur det blåser ute och blåsten tar tag i brevlådornas luckor som öppnas och det rasslar till som om de vore dominobrickor. Ögonen ömmar och jag försöker somna om utan kudde. Försöker låta som att jag sover och efter andra alarmet stiger Dalle upp, äntligen! Så fort han stängt dörren om sovrummet startar jag min mobil för att surfa runt lite. Hör kaffebryggaren starta och någon som tassar runt i lägenheten. Efter inte så lång väntan öppnas sovrumsdörren och istället för sång möts jag av "Hoho, finns det några snälla barn här?". Kaffe och smörgås på sängen med tända ljus, kan man begära mer? Svaret är nej.

Får veta vid frukosten att jag är väldigt dålig på att låtsassova och att Dalle legat och väntat på att jag ska somna om, hur svårt ska det vara? Haha. Jag tyckte jag hade försökt jätteduktigt men jag behöver helt enkelt bli bättre på rävsovandet.

Sitter nu och myser med lite kaffe, tycker synd om Dalle som cyklar till jobbet, hela himlen är nämligen helt vit av snöflingor som rasar ner från skyn. Idag ska det bli kallare än vad det var igår. Händerna blir röda trots att man använder vantar. Det blir helt enkelt långkallingar, tjock övertröja, tjockaste halsduken virad i flera varv och mössa nerdragen så långt som möjligt innan man ska våga ta sig ut i kylan, men det är inte förrän om några timmar. Tittar ännu en gång mot vardagsrummet och ut genom fönsterna, himlen har färgats gräddigt rosa, solen börjar vakna, god morgon!

4 kommentarer:

  1. Haha. Kul sätt att slippa sjunga tycker jag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha!
      Jag sa det senare till honom att när vi får barn i framtiden så får han försöka sjunga med i alla fall. Han tycker att det räcker att jag sjunger... :)

      Radera
  2. Han kanske inte är den som kan ta ton "tidigt" på morgonen. :)

    Syrran

    SvaraRadera
  3. Snarare den som aldrig kan ta ton.... :)

    SvaraRadera