Jag överlevde spinningen utan träningsvärk, något ont i ryggen men inte mycket mer än så. Frågan är om jag verkligen tog i tillräckligt då eller om jag helt enkelt är född till att spinna. Haha.
Igår var det jobb som stod på schemat och när jag kom hem efter det så var min kropp smått bombad. Så vi beslöt oss för att ha en myskväll med lite godis och film. Såg en del på Whitney Houstons begravning. Fascinerad över de som sjöng. Kunde sitta och bara lyssna och få rysningar medan Dalle satt i soffan och blev rastlös.
Under kvällen så fick jag och Dalle för oss att vi skulle testa att göra chips i ugnen. Kikade på något recept på nätet och vi la mycket omsorg över dessa blivande chips. Två satser tog en och en halv timma och slutresultatet var inte jätteimponerande, d.v.s. inte det godaste man ätit, haha. Under tiden som vi gör dessa och när vi äter kvällsmacka så springer jag titt som tätt till TVn när jag hör någon sjunga för att se vem det är och vad det är för sång.
När jag gick på gymnasiet gick jag en linje som hette Samhäll-Musik. Musikdelen var mycket inriktad på sång och ni som känner mig vet ju att det är ju något jag älskar. Älskar att sjunga och jag mår riktigt bra när jag hör någon annan sjunga riktigt bra. Jag kan lyssna och bara sitta där och le. Satt vid pianot i vardagsrummet tidigare idag och insåg när jag började sjunga att jag kanske borde sjunga upp. Jag började med lite övningar och insmygande kommer en Dalle och tittar väldigt konstigt på mig. Mår du bra, frågar han. Jag skrattar och säger att jag mår bra, att jag bara sjunger upp, men att han kanske inte riktigt förstår vad jag menar med det. Så istället för att han ska lyssna och tycka jag är konstig så ber jag honom stänga dörren efter sig så han inte blir rädd för mig. Inser att det var länge sedan man tränade på att sjunga, använda alla muskler rätt och inte bara sjunga på. Det är då man inser att det var riktigt gött på gymnasiet. Inte alla ämnen, men musiken var klart det bästa under de tre åren. Även tiden på ITM i Huskvarna som jag gick på i ett år efter gymnasietiden var nice. Att få inrikta sig så mycket på att lära sig och bara köra, det var fint det.
I förmiddags hade jag mycket energi i kroppen och jag kände att jag ville träna. Är hon sjuk, tänker ni och jag svarar, nej det är jag inte. Det roliga var att jag frågade om Dalle ville följa med mig ut och springa varpå Dalle svarar nej. Är han sjuk tänker ni och jag svarar, nej det är han inte. Det har alltid varit Dalle som varit hurtbullen här i hemmet och frågat mig om jag vill ut och springa och det har alltid varit jag som sagt nej. Men istället för att ta mig ut och springa ensam så körde jag lite träning här hemma. Stolt? Japp!
Tagit en långpromenad i ett jätteskönt väder och handlat lite. Trots att solen inte direkt skämmer bort oss med solsken idag så kände man ändå värmen av den när den väl fick för sig att smyga fram bland alla snömoln. Jag fortsätter att längta till våren.
Klockan 17 bär det av till svärföräldrarna på fika.
Ska bli gött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar