Vaknar halv nio av några som pratar oerhört högt i trappuppgången och känner inte riktigt igen rösterna. Man hör nämligen rätt bra in i lägenheten. Jag kommer på att vi bokat tvättstugan och kliver ur sängen, halvt zombie halvt levande. Tittar mig i spegeln och tänker hoppas inte det är någon granne i trappuppgången som vill prata. Ögonen är små och jag kisar. Försök se pigg ut Louise, försök se pigg ut. Plockar ihop första tvätten och tar mig ner till tvättrummet. Det är personal från städfirman som städar vår trappuppgång som är högljuda. Dalle hade haft en stressig kväll på jobbet och jobbade till klockan 24 och la sig jag vet inte när. Jag hoppas att han inte vaknar av dem och tänker, kan ni inte prata i normal samtalston men när jag tänker efter ännu en gång så var ju klockan halv nio, de flesta 9-5jobbarna har åkt hemifrån.
Dalle har inte känt sig riktigt hundra idag så jag har tagit hand om största delen av tvätten och vi var även iväg en liten stund och handlade. Jag är som en duracellkanin, jag går och går och går. Nu är klockan halv fyra och kroppen känner att den varit igång sedan halv nio. Sista tvätten är på torkning och från och med nu, ska jag inte göra ett skit.
För övrigt håller jag tummarna att vi ska få vara friska. Det går magsjuka uppe på A6 och jag tänker minsann inte bli smittad av någon som jobbar både där och på stan. Magsjuka är ju något av det värsta som finns. Uscha. Mina kära föräldrar där hemma i Göteborg är sjuka de med, varit det från och till sedan i julas. Hur kul kan det vara? Tycker minsann synd om dem. Men nästa helg tar jag och Dalle oss till Göteborg och då hoppas jag att alla ska vara friska för göteborgstrippen har varit planerad sedan flera veckor tillbaka. Längtar ju efter min familj och särskilt efter mina små änglar till brorsbarn.
Men nu ska jag ta till vara på dagen och bara vara ledig och ha det gött, du hittar mig i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar