onsdag 25 januari 2012

Vackra göteborska

När jag flyttade hit för fem och ett halvt år sedan blev jag "mobbad" för min göteborska. (Jag vet att det stavas göteborgska men kan inte med, det heter ju faktiskt göteborska.) Jag har förstått att min dialekt var grov men nu kommer den fram mer när jag blir riktigt engagerad, irriterad eller arg. Med andra ord, den är inte helt och hållet borta. Dalles mening om min dialekt "Ja, men det var ju rätt roligt i början för du var ju så liten och pratade så grovt". Då och då när göteborskan slinker fram här i Jönköping kan jag få gliringar från Dalle eller svärföräldrar men utöver det är de snälla mot mig. ;)

Men när jag sedan möter människor från Göteborg och pratar med dem blir det tvärt om. Då blir jag retad för min småländska dialekt. Som ni förstår så har jag det inte lätt. Samtidigt förstår jag dem, för när jag väl kommer till exempelvis Nils Ericsonplatsen så tänker jag ofta "men hjälp vad de pratar grovt, hur låter dem egentligen?". Jag skrattar lite inombords och tänker, har jag verkligen låtit så?

För att hedra denna "vackra" dialekt så hänvisar jag till ett klipp på Youtube. De flesta har nog hört det, men finns det någon själ där ute som inte gjort det så var god, lyssna och lär.
Redigt go göteborska

Och för er som tycker det var roligt kan ju kika in på detta klipp också, en skön göteborgare. Kan ju hedra detta klipp till Johanna Persson, hon tycker nämligen den är GÖRrolig.
Skön göteborgare

3 kommentarer:

  1. Den e la änna go' så va!! Göööörgo'!

    SvaraRadera
  2. håll kvar din dialekt och njut av ditt ursprung du är du

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar att jag kommer från Göteborg men har alltid haft lätt att influeras av andra dialekter. En vecka i närheten av en norrlänning så pratar jag norrländska. Så efter 5 år så pratar jag en hel del småländska, men göteborgaren i mig kommer alltid finnas där. :)

      Radera